2 September
Weheartit.com
Det känns som att tiden inte kan gå tillräckligt snabbt samtidigt som den går alldeles för fort.
Det är mycket jag inte hinner med och det är mer än vad jag märker av som faktiskt blir gjort. Men dagarna närmar sig fortfarande med stormsteg.
Jag har blivit antagen på kursen Visuell Komunikation i Konstvetenskap på SU till hösten men mitt val innan det var Filmvetenskap och ännu vet jag inte om jag kommer att komma in eller inte. Jag väntar med spänning fortfarande och hoppas, hoppas verkligen att jag ska få chansen att komma in. Den 27:e augusti ska jag på reservupprop. Det finns fortfarande en möjlighet men allt beror på vilken kvot de plockar ur och hur många som väljer bort kursen. Jag kan inte annat än att förbereda mig för det bästa och värsta.
Tills dess så har jag några omtentor som behöver bli gjorda och ett hem som förfallit lite på senaste. Jag har inte riktigt hunnit se mig omkring hemma för att märka när det har börjat bli stökigt. Det blir så lite allt för lätt ibland vilket känns trist.
Igår var det 50 dagar sedan jag tog en cigarett. Hade jag haft någon inkomst under tiden från det att jag slutat så hade jag tjänat en del på det men så har tyvärr inte fallet sett ut. Planen är dock att börja spara de pengar jag hade spenderat så snart jag får en inkomst. Det skulle kännas motiverande att se pengar som lades på hög och sparades undan till något. Kanske den där Frankrike resan jag så länge velat ta.
Det blir sällan som man tänkt sig
Jag hade fått ett jobb som jag verkligen tyckte om, jag hade börjat se fram emot att få pengar på kontot som jag tjänat ihop och som jag visste att jag inte behöver betala tillbaka sedan.
Jag såg fram emot en liten belöning efter att ha legat lite under existensminimum i två månader.
Men så kom det. Den där dagen då jag skulle möta chefen som kommit tillbaka efter semestern och hon skulle ha fått höra utav någon annan först om hur jag hade fungerat de där första veckorna. Så yttras orden.
Anställning avslutad.
Jag bör ha känt mig ledsen men jag gjorde inte det, sanningen att säga är att jag inte vet om jag hade fortsatt vara kvar där ändå. Någon dag tidigare fick jag nämligen mitt antagningsbesked till Universitetet och lusten att sätta mig i föreläsningssalen och argumentera/diskutera och byta kunskaper med mina klasskamrater och lärare började plötsligt komma tillbaka igen. Dagen innan slets jag mellan valet att studera och jobba samtidigt och hur tungt jag skulle uppleva det och valet att endast arbeta och leva på näst intill ingenting.
Men när jag fick höra de där orden så var det som en underlig men ändå helt förståelig lättnad sveptes över mig.
Jag behövde inte välja, jag behövde inte fundera, jag behövde inte ha ångest och må dåligt. Allt släppte.
Så i September är jag tillbaka i salarna på SU med böcker i väskan, musik i öronen och block fulla med kladdiga anteckningar.
Det är förmodligen jag som sitter där på golvet för mig själv i biblioteket mellan bokhyllorna och försöker få kläm på någon alldeles för komplicerad kursbok.
När pusslet faller isär
Allt började falla på plats efter att ha behövt hjälp med att betala räkningarna den här månaden så har jag fått ett jobb som jag är provanställd på och ett extrajobb som jag trivs något otroligt på!
Jag har aldrig kännt att det är så här roligt att jobba och jag ser verkligen fram emot att gå till jobbet, något jag nog aldrig varit med om riktigt förut. Men! Igår började jag känna smärta i höger handen och den sa ifrån. Jag skulle ha jobbat kvällspasset på Solstugan men var tvungen att sjukskriva mig då jag inte ens kunde vrida ur disktrasan hemma eller diska en kastrull. Idag är det värre men nu har jag och mamsen varit på Apoteket och köpt lite starkare verktabletter och en stödstrumpa.
Jag var rädd för att jag skulle bli sjuk under provtiden. Det här är tusen gånger värre, när man mår bra men inte kan jobba pga en skadad hand, det känns så dumt. Förmodligen har jag en muskelinflammation i handen som går ned i handleden. Det enda jag kan göra är att äta anti-inflammatoriskt och vila handen så mycket som möjligt. Vilket är svårt, man gör verkligen allt med händerna. Well, mycket, väldigt mycket.
Tanken var att jag skulle jobba och skriva under höst och vinter men om jag inte får behålla jobbet pga det här så vet jag inte vad jag ska göra. Än så länge har jag endast kommit in som reserv på SU till hösten och kommer jag inte in där så har jag otroligt begränsade alternativ.
Every picture tells a story
Dag nummer två utav att sluta röka var fruktansvärd. Jag gick runt som en junkie med skakande händer och gnagandes på fingrarna. Så mötte jag på Arvid, en kompis, utanför Louie Louie där han satt och åt lunch. Vi pratade en liten stund och skrattade om hur roligt det skulle vara att tatuera in en cigarett nu när jag slutat röka.
Hur kul det skulle vara om det stod "My Sweet Prince" också eftersom jag rökt märket Prince i tio år, sa jag.
- Vi gört! säger han. Jag tvekar lite och frågar honom hur det skulle se ut. Jag kanske glömde att nämna att Arvid är tatuerare. Han gör några skisser och jag skakar på huvudet tills jag ser den.
- Den, där är den. Så en timme senare möts vi upp vid hans studio som ligger precis intill och nu sitter den där.
Varje gång jag känner mig ensam utan min vän cigaretten så ser jag ner på den och påminns om att den är där med mig hela tiden och att jag aldrig behöver gå ensam hem eller känna krävandet att cigg när de är slut.
För jag röker inte längre men den delen utav mig som alltid kommer vara en rökare, i själen, den finns där som en påminnelse.
Något som jag tycker är fint som jag hörde en gång är att i fängelsen till exempel i ryssland men även bland sjömän förr så kunde man se en mans livshistoria genom hans tatueringar. Det uppskattades inte män som inte hade några, dem gick inte att lita på för man visste inte vad de hade för bakgrund eller vem de var.
Det är lite så jag ser tatueringar. En bild som visar något man gått igenom eller som säger något om vem man är eller en gång var och det här är något som var en stor del utav vem jag identifierade mig med att vara och många i min omgivning också för den delen.
Om det är någon som är nyfiken på Arvids stil eller annat så kan ni kika vidare bland annat på hans instagram där han heter Bob Horrors, han finns även på facebook.
30 days and counting
Idag är dag 30 som gått utan att jag rökt en cigarett. För 30 dagar sedan tog jag min sista cigarett
och tänkte att - nej, det här var nog sista.
Jag har rökt i ganska precis 10 år och det har blivit en del utav mig och någonstans kändes det väldigt
tråkigt att säga hej då till min vän cigaretten. Visst har det varit ett destruktivt förhållande men det har
även varit stabilt och stöttande. Dag 2 var den värsta och det tror jag attt många andra som har slutat
kan gå i god för. Men jag tog mig igenom även den. Det som fått mig att frånstå när det varit jobbigast,
tro det eller ej, är andra hands rökning. Att stå bredvid någon jag känner som röker och få känna doften
kunde kännas lite lugnande när det var svårt. Dag 2 gjorde jag även något som vissa ifrågasatt efter att
ha fått se det medan för mig känns det inte alls särskillt konstigt, men det får ni se lite senare idag för
snart ska jag iväg och fika på fina Lyran.
Innan jag går vill jag bara visa en sak. Det finns nämligen en sluta röka app (som är lite sådär eftersom jag
skaffade den så långt efter jag slutat men) där finns det en sak jag verkligen gillar att titta på som är väldigt
motiverande och det är Resultat. Och den kan se ut så här.
Do Somethin'
Nu är det dags att slå på radion och börja skaka lite rumpa. Få upp lite pepp och sätta igång och städa.
Jag orkar bara inte stirra på den här röran längre och jag kan inte sitta och ignorera den längre heller.
Visst finns det mycket jag vill och börja göra som inte är att städa, som att läsa, börja plugga till rest tentor, skriva på min bok, ta en promenad osv.
Men ett rent hem leder till en ren hälsa och psyke försöker jag intala mig. Så nu slår jag på min Städ playlist med sånt jag aldrig (nu ljuger jag) lyssnar på annars. Mycket Britney och jag kan verkligen inte hjälpa att det är sånt jag går igång på när jag ska städa men det får mig att börja röra på mig och det är lite vad som krävs för att orka. Ni har säkert också sånt.
Love your coffee, your coffee loves you
Igår jobbade jag mitt fjärde pass. Nu har jag fått lära mig lite utav varje vilket känns skönt.
Det som gäller är bara att få in det så pass bra att jag klarar av att göra det själv, vilket är en
helt annan historia. Det är till och med lite underligt, kan jag tycka, att man står ensam på ett
sånt här jobb, men men. Nu har jag i alla fall lärt mig att göra Latte, Cappuccino, Americano med flera.
Jag lyckades till och med göra ett löv på en latte jag gjorde! Känner mig super nöjd och har
suttit och studerat youtube efter inspiration och tips om hur jag kan göra mönster i kaffet.
Lite trist bara är att jag ändå kommer sätta ett lock på det men öva kan man göra ändå.
Some people just need a high five in the face with a chair
Passar jag inte in i din syn utav hur mamman till dina barn ska se ut? Fan vilken trist mamma dom kommer ha!
Låt mig gissa:
* Jag ser ut att vara mellan 20 och 25 år (Hur kan någon möjligen ta mig på allvar?)
* Jag har konstigt hår (Hur kan någon möjligen ta mig seriöst?)Det är dom två frågorna jag tror spontant dyker upp om det inte är för att jag inte faller i smaken. Givetvis har alla olika smak. Men frågorna ovan kan jag enkelt besvara:
* Jag är snart 28 år gammal vilket du märker om du pratar med mig.
* Jag vet, jag vet! Tjejer ska ha långt svallande hår (gärna jämnt).Om ni killar seriöst går på vad jag har för frisyr så är det ju nå fel på er!!
Det kommer troligen aldrig någonsin hända mig. Visst får jag för mig att spara ut det ibland men det ryker innan det kommer mycket längre ned än axlarna. Om ni visste hur jobbigt det är att tvätta och fixa med mitt hår. Det är kul att sätta upp frisyrer ibland och göra små söta uppsättningar men sen då? När det är så slitet att det nästan går sönder (men aldrig trillar av), ska jag bara fortsätta att spara då? Eh, nej! En mörk page med lugg är väl det "normalaste" jag kommer att sträcka mig till när jag har fått leka av mig med lite roliga färger.
Måste ju passa på innan jag fyller 30 känner jag, för sedan får man vänta tills man är tant har jag hört!
Vad tycker ni att jag ska ha för rolig färg efter det här?
Jag funderar på blått eller turkost!
Jag funderar på blått eller turkost!
There is no end to the possibilities
På fredag är det tydligen dags. Dags att kolla posten, kolla min sida, hålla mig uppdaterad.
På fredag är det dags för antagningsbeskeden att komma upp.
Den stora frågan växer sig starkare och börjar tränga sig fram bland mina tankar som tidigare
fokuserat på helt andra saker.
Ska jag fortsätta plugga eller inte? Det beror nog helt på vad jag kommer in på.
Om jag kommer in på Filmvetenskap så kanske jag faktsikt gör det, fortsätter.
Men då behöver jag lägga upp en plan på om jag kan plugga och jobba samtidigt för annars kommer
jag bara jobba och skriva på min bok istället, läsa en massa litteratur som jag inte hunnit med för att
tråkig kurslitteratur varit tvunget att prioriteras.
Vad tycker ni?
"Espresso yourself"
Jag har legat i ekonomisk kris nu ett tag. Inte vetat hur jag skulle betala räkningarna, mat eller så nästa månad. Även om jag inte har pengar nu så vet jag ändå att jag klarar mig denna månad, jag har mat i skåpen och sparat så jag kan betala räkningarna slutet av månaden, men sen då. Tar ju ett tag innan man får första lönen också och det är ju alltid trevligt att kunna göra något på sommaren.
Men så gick jag på en grupp intervju för ett café, jag sitter där med rosa hår och sidecut. Det kommer in tjej efter tjej med långa bara ben, slät hy och långt hår. Alla av dem ser ut som om de redan jobbar där och jag tänker "Shit, här gäller det att visa framfötterna". I ansökan hade de skrivit att de ville ha någon som är energisk, intervjun börjar.
Efter intervjun känns det helt ok, som om jag skulle ha en chans i alla fall men vem vet eller hur?
Två dagar senare kommer ett samtal, en telefonintervju som pågår i en timme då hon informerar mig att hon ringde till mig först då hon ansåg att det var så dålig känsla i rummet och den enda som hon fick någon riktig energi från var mig. MIG?! Jag skulle få provjobba och läras upp! Jag skulle få en chans att bli utbildad Barista.
Arbetar mitt tredje pass imorgon och det känns faktiskt rätt schyst, som att jag skulle kunna bli bra på det här.
Att jobba på café är ju något jag velat på göra väldigt länge. Ja, alla har inte drömmar om att göra "karriär", vad det nu kan innebära.
Samma vecka som jag har börjat provjobba lyckades jag även (genom en vän) få extraknäck som diskplockare. Vem vet, kanske överlever jag vintern utan att plugga ändå.
Inflyttningsfest
I lördags var jag på inflyttningsfest hos Gabrielle. Det bjöds på massa kakor, mingel och balkonghäng.
Sista halvtimmen drog några utav oss till Brooklyn bar i Hornstull.
Inte mycket utav uppdatering här. Jag kommer skriva lite mer på min andra blogg ett tag då jag känner mig något oinspirerad här just nu.
Jag återkommer när jag känner mig lite mer pepp.
En heldag
Höstlovet började med en tidig morgon.
Jag satt tentavakt fram till tvåtiden. Att sitta och inte göra särskillt mycket i ca fem timmar kan vara ganska utmattande. Jag kan inte ens tänka mig hur det var för dessa stackare. Man känner sig dock lite som dagisvakt.
Följer med dem till toaletten och när det är rast. Kollar så att alla sköter sig och skriver i närvaro.
Det var fantastiskt fint med alla frasiga höstlöv som virade runt i luften.
På eftermiddagen, när jag slutat, tog jag mig till stammishaket för en kopp kaffe så jag kunde piggna till lite.
Sen blev det lite ölhäng på Snotty eftersom Daniel fyllde år och skulle firas.
Så tröttheten lades åt sidan för en stund och trotts att jag inte trodde det så blev det en helkväll av det hela.
Det här vi kallar livet
Det händer inte så mycket nytt här. Plugg till Matte prov. Ansökt till Universitetet. Livrädd för framtiden och samtidigt nyfiken. Läste ut Animal Farm (bör läsas av er som inte gjort det!) Börjat på "A brave new world" (igen).
Funderar över hur det kommer sig att tjejer och killar inte bara kan vara vänner. Vad förhållanden egentligen byggs på och vad som egentligen är en stadig grund i en sunt förhållande.
Mycket som snurrar runt och försöker få kläm på det vi kallar livet.
Rödvinsspill del 2
Här är andra och sista delen tagen med mobilkamera vilket blev lite sämre kvalitet än vad jag fick för mig just då.
Men jag tycker att det uppvisar myshetsfaktorn väldigt bra hur som helst.
Och så säger vi à bientôt!
15 Oktober
Igår fyllde jag hela 27år.
Solen tittade fram under dagen och letade sig in i min lägenhet. Lisa kom över och hjälpte mig ordna upp köket efter fredagens event. Sen fixade hon kakeldekor i mitt kök. Såhär fint blev det! Visst blir man sådär överlycklig av att ha lite schackrutigt omkring sig.
Utav Lisa fick jag även randiga sugrör.
Och en jätte fin klänning!
Jag vet att det ser ut lite som ett gulligt saltkar, men det är det inte.
Utav Pierre fick jag nämligen en liten rosa högtalare som man kan synka med iPhone eller iPad.
Himla fint!
Utav fina Gabrielle fick jag en jordglob från Indiska. Jag samlar ju på jordglober. Har nu fem stycken.
Utav mamma och Anders fick jag en underbar parkas som jag önskat mig.
Bilder som inte kom med på presenter är ett par skor + två par strumpbyxor från Elin, ett presentkort på Åhléns av Elli och presentkort på H&M utav Magnus. Sånt som är livräddande när man har lite pengar som mig.
Eftersom jag fyllde år igår och dagen såg lite blek ut efter Lisa lämnat mig då eventen under kvällen blev inställda, piggade jag upp mig med att köpa en present till mig själv. Ett jätte fint örngott från Åhléns.
Den påminner liksom lite om Landet.
På kvällen så plingade det plötsligt på dörren. Det var min far som inte nådde mig på mobilen så han kom förbi istället för att säga grattis och frågade om jag ville äta middag med dem. Så det ville jag såklart.
Utav pappas fina flickvän Melody så fick jag tre presenter.
Ett jätte fint pärlhalsband från Phillipinerna (om jag inte minns fel).
Jätte vackra pinnar som jag drömt om ett tag nu.
Och så en Pin-up kalender. Aldrig har jag nog fått så mycket paket som i år. Det får en att känna sig lite speciell måste jag erkänna. Och jag får givetvis inte glömma att jag fick ett kort utav min underbara styvfarmor med pengar inuti. En livräddare. Bästa present året!
Födelsedagsmiddag på Tranan
I lördags gick jag med mina föräldrar för att äta middag på Tranan. Det var så gott att vi alla rullade ned för trappan utanför restaurangen när vi gick därifrån. Här kommer lite bilder på det.
Till förrätt åt mor min Skagentoast, styvpappa åt serano och lite annat kött.
Själv tog jag smörstekta kantareller på toast. Det var dödligt gott.
Folk satt och hade mysigt. Till huvudrätt åt jag musslor kokta i grädde och vin med pommes och aioli till men det blev ingen bild på det.
Till efterrätt blev det nektarsorbet.
Kaffe
Och Creme Brulee
Jag fick ett jätte stort paket, men det får ni se senare vad det inehöll och sen var det dags för notan.
Här är jag
Tisdagar och torsdagar är så tröga att jag blir lite orolig över mig själv. Jag orkar inte längre klistra på en mask för omvärlden och låtsas att allt är perfekt. Jag har svårt att hålla fokus, svänger i humöret och känner mig för det mesta ganska grå. Det här är jag, take it or leave it.
Väggarna rasar omkring mig, skinnet slits av och här står jag kvar. Kämpar för att orka, kämpar för att hinna så att stressen inte ska ta över och sluka mig hel.
Så att ångesten ska hålla sig borta om kvällarna så att det inte blir fel.
När tristessen sätter igång så blir jag alltid lika feg, jag vet att det bör vara tvärt om men det är som det är.
Jag kramar det inre barnet och säger att allt är okej. Hon behöver inte oroa sig för jag tar hand om det, jag är starkare än henne och hon ska inte behöva lida för andras misstag. Hon är bara ett oroligt barn som gråter och så ska det inte behöva vara. Jag kramar henne hårt och vaggar henne till sömns.
Hon är mitt inre barn och förtjänar allt jag inte fick. Mer.
Allt som ett barn är värd. Kramar, kärlek och någon som visar en väg.
Som tar hand om henne och håller hennes hand när hon blir rädd.
PluggPepp!
Nu har jag lagt upp ett schema för dagen!
Jag har redan varit lite aktiv såhär på morgonen med lite diverse samtal med saker som behöver uträttas.
Nu ska jag fixa mig i ordning. Åka in till skolan för fotolektion.
Sen ska jag sätta mig på Ritrorno med en stor kopp te.
Jag ska göra klart mina psykiatri arbeten som jag ska skicka in ikväll när jag kommer hem.
Jag har tre arbeten som ska göras. Ett fördjupningsarbete om Posttraumatisk stress syndrom.
Ett arbete om Sara som är deprimerad och då ska vi analysera henne ut ifrån de olika perspektiven.
Sen har jag ett sista litet arbete om Maud. Jag har för mig att det har något med Psykos att göra.
Imorgon lägger jag energin på Matte och på fredag kör jag rester. Dvs om något blivit kvar och fotouppgifter jag inte hunnit med att lämna in ännu.
Så ser det ut för mig just nu.
Och det är det perfekta ruskvädret ute för att sitta inne på ett mysigt café och plugga.
Mellankoli i en drömvärld blandad med en bittersmak av verklighet.
Idag hade vi tentavaktsmöte på SU. Det känns skönt, som att jag har blivit given en mening i allt kaos som har lagt sig som en tjock dimma kring mig och jag hittar bara inte ut.
Att vara tentavakt kan låta som ett jobb som är soft men inte ger något. För mig ger det jätte mycket.
Jag är pepp, trotts att det är jätte tidigt på morgonen. Jag tänker mig att jag sätter på mig hörlurarna och kliver in i något där allt känns som en romantiserad mellankolisk filmvärld. Jag lyssnar på KENT, (det kommer att gå på repete hela höst/vintern bara så ni vet), tar tåget från en tom perrong tidigt på morgonen och lutar mig mot fönstret för att blicka ut på en värld som sakta håller på att vakna. När jag kommer fram tar jag en stor kopp svart rykande kaffe, börjar dela ut papper och fixar allt som ska göras, släpper in folk och sedan försöker jag komma ikapp mina studier medan jag ser till att folk inte fuskar.
När detta är slut så har jag fått en bra start på dagen. De gånger jag ska till Sveaplan tänker jag mig att jag åker till Ritorno efteråt för att fortsätta pluggandet och varva med en skönlitterär bok emellanåt.
Jag skulle verkligen vilja starta en ny bokklubb. Allt för att hålla tristessen borta från den grå ostimulerande tillvaron som lätt tar över när kylan grabbar tag och snön snart lägger sig under våra fötter.
Tidsbristen är för stor, folk drar sig lätt tillbaka under vintern.
Vill inte gå ut, vill inte synas, inte finnas.
Jag sitter på utvisningsbänken. Väntar på att våren kommer då de andra vill ut och leka igen.
En spontan resa till Uppsala
Igår skulle jag plugga med min vän Magnus. Jag var sen. Han var sen. När vi väl talas vid på telefonen så säger han (klockan är nu ungefär 15:00) att han måste dra till Uppsala klockan fem men undrar om jag kanske vill följa med.
Så fick det bli. Vi han plugga lite gran och sen rusade vi iväg för att hinna med.
Vi var fem personer som åkte i sällskap med tåget upp och pratade livat på vägen. Jag studerade omgivningen genom fönstret när vi susade fram. Det var längesedan jag såg så mycket fält och skog. Sånt är fint.
Så var vi framme. Vädret var inte på topp och jag fick enorma skavsår men vi traskade gatan fram tills vi var där.
Det var en mysig liten hemmafest med mat, öl och vin och trevligt sällskap med stimulerande diskussioner.
Jag och Magnus.
Här är Anders som det kändes som tusen år sedan vi sågs senast, hans tjej Jessica var där också men jag fick inte med henne på bild.
Paul och Daniel satt med varsina glasögon och försökte utmanade varandra om vem som kunde se intelligentast ut.
Tobias gav oss lite historia lektioner. Det var jätte kul att få höra om.
Slutligen begav vi oss hem med sista tåget. Jag var helt mör efter att ha gått hela vägen fram och tillbaka med skavsår men stod ut och njöt av att få ta av skorna när jag väl kommit hem.
Såhär såg fossingen ut idag. Men det kändes skönt att få vila fötterna i något bekvämare skor idag i alla fall.
