interruptedfashion

Nu har jag fixat till mig och måste rusa iväg.

Ikväll ska jag äta middag och dricka gott med några vänner.
Jag lämnar er med en playlist jag lyssnat på ikväll.
Några har ni nog hört förut, men några är även nya.

(En nyårs hälsning går iväg speciellt till min pojkvän som ligger hemma och är jätte sjuk.
Saknar och älskar dig otroligt mycket.)

Jag kan inte sluta tänka att det hade varit sådär väldigt perfekt om han hade varit där ikväll.


tomtebloss, cigarr och puss på kinden



Kram och Gott Nytt år till er alla!
Vi hörs snart!

Nu har den äntligen kommit!!

Boken heter Om Kärlek och jag har skrivit en novell (som vissa av er redan känner till) till den här boken.
Det är en samlingsnovell med flera kärleksnoveller i och nu ska jag krypa ner bland bubblorna i mitt badkarl och börja läsa den.

Detta var ett projekt som Anna startade i skolan och hon drev det ända till en butik i Göteborg. Ni kan klicka er in på hennes blogg och följa med där allt startade. Läs mer

Eller så kan ni klicka er direkt in på hennes hemsida och beställa er egen bok.


Kanske berättar jag lite mer senare.

Det här med listor tycker jag kan vara jätte fint. Här är en som jag hittade för ett tag sedan men jag vet tyvärr inte vart den tog sin början. Om ni vet så kan ni väl länka?

min bästa vän är min kusin och min pojkvän. De står alltid vid min sida och är de bästa människor jag kan tänka mig.
när jag borstar tänderna pratar jag oförskämt nog ofta i telefon.

när jag lagar mat blir det ofta något med Pasta och Champinjoner.

jag är (lite) rädd för Matematik, som jag snart kommer läsa och att inte hitta rätt på en gång när jag kommer till skolan.

den värsta känslan är ensamhet, depression, tristess och brist på inspiration.

den bästa känslan är att ligga skavfötters med min bästa vän och prata tills man inte orkar mer.

Att ligga på hans bröstkorg, det ger en känsla av ro och trygghet. Att se in i hans ögon när han ler. Han har det bästa leendet.

jag är bäst på att göra listor, koka knäck och göra kanelbullar! (Många tror att de är bra på kanelbullar men jag vet).

jag är sämst på att hålla ordning hemma hos mig( men det är något jag kämpar på att bli bra på för jag avskyr att jag är så dålig på det).

jag lyssnar på Brown eyed girl - Van Morrison.

jag pratar nästan alltid i telefon när jag röker.

jag tycker om brev och glada överraskningar som ligger på min dörrmatta när jag kommer hem.

kärlek är bland det mest underbara som finns.

i somras var jag orolig över jobb och skola. Jag gjorde allt jag kunde för att få reda på så mycket alternativ som möjligt av vad och hur jag kunde lösa det på.

sist jag grät var på Julafton. The Scientist gav mig en box med Audrey Hepburn filmer i julklapp och jag blev så rörd att jag började gråta flera gånger.

när jag vill tänka lägger jag mig på badrumsgolvet eller tar ett bubbelbad.

när jag bakar blir det oftast mest fantastiskt fint och gott.

just nu tänker jag på hur roligt det ska bli att träffa The Scientist syster som kanske kommer hit nästa vecka.

idag har jag mest jobbat.

ikväll ska jag ta ett bad och läsa.

imorgon kommer jag göra något väldigt oförutsägbart, eller inte alls.

min mobiltelefon är precis lagom. Jag kan ringa, skicka sms och mms vilket är vad jag i stort sett behöver den till. En lite bättre kamera skulle inte skada.

när jag vaknar på morgonen vill jag inte gå till jobbet så jag drar mig alltid i minst 15min.

Sen sätter jag på något svängigt för att vakna till.

om jag var ett djur skulle jag vara en fågel och se världen eller en katt då jag avundas deras smidighet.

När jag gick i skolan så fanns det många tv-serier som va coola att se, som man skulle se och som man inte kom undan att se. En ganska ovanlig sådan som gick på Mtv var Daria.
Hon var cool på ett sånt där sett som man kunde försöka men aldrig riktigt lyckades och ingen som jag gick i skolan med kände till den här serien ändå så vad hade det spelat för roll?
Är det någon av er som minns Daria?

Från oss alla Till Er alla, en riktigt God Jul!

Nu ska jag gå från den här sötsaken en stund och hem till min söta mor som kokar te och ägg till mig.
Vi ska ha en mysig frukost morgon där med tända ljus och doften av nybryggt kaffe och rostat bröd.
Senare ikväll tänkte jag lägga upp en liten text för er som slitit er från Julbordet tidigt och redan öppnat alla klapparna.

Julmys till er alla, stora som små, snälla som elaka och vare sig ni firar med en bunt eller är med er själva.

Tänd många ljus så hittar även tomten till erat hus.

Jag tänkte bara meddela att jag kom in på Komvux och alla kurser jag sökt!!
Äntligen kan jag slappna av tills skolan börjar.
Så under en period (en termin är uppdelad i två perioder) kommer jag att plugga;

Matte A
Psykologi A
Etik och Livsfrågor

Det kommer bli något helt nytt för mig som gick ut i arbetslivet direkt efter gymnasiet och jag känner verkligen att jag behöver lite förändrig just nu.
Jag blev så hopp-glad i morse när jag fick hem brevet att jag inte visste var jag skulle ta vägen!


Kram på er!

Förra Lördagen var vi på Debasers Julfest och här är en serie med bilder därifrån.
Vi började med att leta reda på våra vänner som skulle vara där också. Vi hittade Elli och Em.



Jag kidnappade Daniels kamera en stund.



Lisa fotade tillbaka.



Senare hängde vi lite vid dansgolvet.



Någon jag inte minns vad han heter.



Wall art.



Förmesta dels ganska dålig musik större delen av kvällen.



Så efter ett tag bestämde vi att det var dags att mingla lite i Loungen istället.




Vissa saker hände denna kväll som tyvärr inte kan vidnämnas.



Sen kom Turkos! och då blev det bra musik helt plötsligt.

E, fast egentligen lite mer om C;

Jag minns inte det exakta tillfället. Då när vi sa att nu är det du och jag men jag minns min allra käraste vän.

 

Hon drog med mig ut till rökrutan och tände en cigarett.

Jag älskade när hon kom in alldeles kall precis efter att ha rökt. Den ljuva doften fick mig att känna mig trygg och hemma. De flesta av mina närmaste vänner rökte och det var ingenting konstigt med det.

Jejje,  jag hörde! Fan vad glad jag är för din skull!! Utbrast hon och kramade om mig så hårt.

Jag blev ställd. Att någon uttryckte sin glädje för mig, så som hon, var något helt nytt för mig.

Där och då förstod jag att hon var lite sådär extra speciell.

Vet ni alla hur underbara ni är?

 

Jag har gråtit, jag har skrattat och blivit rörd ända in i själen av era fina texter.

Men nu är det dags. Dags att välja. Jag kommer att avsluta med vinnaren längst ned i inlägget och jag vill tacka alla som varit med. Det här får vi göra om någon gång!

 

Lisa

Det bästa minnena är nog ändå från kvällen innan, den tjugotredje, när man får klä granen (pappa insisterar alltid på att man inte får göra det innan dess), slå in sina sista julklappar och bada för att sedan dra på sig sin allra nyaste pyjamas. När pyjamasen är på kryper man ner under täcker, julstjärnan lyser upp hela rummet och utanför så snöar det (förhoppningsvis), man sträcker ut tårarna så långt man bara kan men än så är man för kort för att de ska sticka ut. Man ligger där och väntar, "måste somna nu måste somna nu" men man kan ju inte somna, det är så spännande. I vardagsrummet sitter mamma och pappa och svär (de slår alltid in julklapparna kvällen innan) och man vet att det börjar bli sent. När man väl somnat smyger sig föräldrarna in och lämnar ett paket (Från Tomten) och det första man ser när man vaknar är det där paketet.

Jennie

För två år sen var en vän till mig jultomte hos oss. nästan hela släktet var samlade och vännen var en pojke, som jag fnissat med under sommaren. sommarflirt, kalla det vad du vill. men vi hade inte sett på ett tag. det tog en stund innan jag insåg att det var han under masken också. efter julklappsutdelningen kramade han mig. inför hela släktet. jag blev varm i magen och gick generat tillbaka till soffan. efter jullovet frågade han mig om jag fått några julklappar i år då. det borde väl du veta, svarade jag.

Fanny

Mitt finaste minne från jul är den senaste som jag firade med min pojkvän och hans familj. Hans farmor hade köpt en present åt mig fast vi aldrig träffats innan och valt ut ett citat från Iliaden som julklappsrim. Jag kände mig väldigt uppskattad av hela familjen, det var mysigt.

Pop Lisa

Ett fint minne är när jag öppnar paketet med biljetterna till pojken jag var kär i. dock gick det förhållandet inte så bra och han var inte så bra. vi var alldeles för olika. men jag minns hur lycklig jag var när jag fick biljetterna till Göteborg, han bodde dock i Skene, jag skulle hälsa på fina vänner också. så det var fint!

Åsa

Mitt bästa jul minne kommer från 2 år Sen, när jag och lisa och Anna-Greta firade jul med mamma pappa och tomten från stjärnhov( våran väldigt roliga morbror). Det var god mat och stressfritt julande men kvällens höjdpunkt var nog när annagreta och Teddy ( lillebror) skulle öppna deras julklappar. Anna Greta börjar öppna dyr julklapp efter en annan och när hon kommer till hälften av alla julklappar och då öppnar hon paketet och där ligger en teletubbi dvd ( världens jobbigaste barnprogram) hon stirrar på dvd i 10 sekunder sedan börjar skrika Titti Titti Titti det är allt hon säger. Hon blir så glad att hon nästan börjar gråta springer mot videon och försöker trycka in den i VHSen. Alla blev så glada av att hon blev så HIMLA glad att vår kära mamma börjar gråta även vår pappa som.
Kan vara en stenmur när d gäller känslomässiga saker blev tårögd. En riktigt bra Frentz jul!!!!! Kram

 

Sofie

Julminnen finns det gott om. Men ett som jag direkt kom och tänka på, som förmodligen är bräckligt - men ändå så fint, är då jag var runt 7-8 år gammal. Efter middagen stod jag och mina yngre kusiner och kikade förväntansfullt ut genom fönstret. Tomten skulle ju komma fram bakom bagarstugan några hundra meter bort, det gör han ju jämt! (Förmodligen hade vi våra små munnar fyllda med mormors knäck; den var ju så god!) Efter en lång väntan såg vi en lykta tändas, och en rödklädd man pulsade fram i snön. Minuterna senare knackade samma man på dörren. Min storebror öppnade, vi "småttingar" hade krupit upp i föräldrarnas knän.
Direkt såg jag tomtens ögon! De var bekanta! Och rösten kände jag igen! Plötsligt kändes tomten inte alls så obehaglig eller hotfull - det var ju morfar som fanns där bakom lösskägget!
Han såg uppenbarligen min upptäckt för han blinkade leende med ögat. Han hyschade diskret och ruskade handen på mitt huvud. På något sätt fick vi kontakt där. En kontakt vi aldrig haft förr. Jag var helt pirrig över vad jag insett, men så nöjd över att jag visste. För det var bara jag som verkligen kunde se vem tomten var. Men jag ville inget avslöja, så jag knep igen och benämnde morfar som just tomten. Vi hade en hemlighet, jag och tomten.
Jag minns att jag och morfar aldrig pratade om att det var han som var tomten den julen, men jag kommer ihåg hur våran relation tog några bamsekliv i positiv riktning. Min morfar var jultomten, och ingen annan skulle få veta det!

 

Jennifer

För mig är det finaste att jag insett att det inte är livsfarligt att inte ha en perfekt jul. det är den högtiden då folk känner sig som mest ensamma & gör tusen dumma saker för att slippa komma ihåg just det.
jag är överens med mig själv nu dock. det är jul, jag är ensam & ingenting farligt sker. så det är ju fint på sitt sätt.

Louise

Mitt bästa julminne är en särskild julklappslek vi haft genom åren, ända sedan jag var liten. På julaftonsmorgonen så ligger det alltid en lapp med en gåta (en bildkarta när man var så liten att man inte kunde läsa) i julstrumpan. Sedan började letandet - igenom hela huset. Första lappen, som låg i strumpan, ledde till ännu en gömd lapp, som ledde vidare. Upp, ner, ut och in i huset igen. Och tillslut så kom man fram till ens första julklapp, som oftast var något man kunde underhålla sig med några timmar på dagen; som ett spel, en bok eller en film.

Lovjo

2006 och farfar möter oss syskon på tågstationen. Jag har nyss kommit hem från Amerika.
Hemma hos farmor och farfar är det samma julstämning som alltid och i granen hänger en prydnad som jag gav bort för hundra år sedan, och jag får alltid för mig att den skulle smaka så gott.
Telefonen ringer och farmor hälsar att pappa blir lite sen, det är något som krånglar med bilen. Jag berättar för alla andra hur jag har haft det och jag visar bilder och talar om lustiga amerikanare och tebjudningar hos "de svenska vännerna" (gamla tanter på över 70 år).
Tiden går och pappa har ännu inte dykt upp. Farfar ringer och pappa säger att det är fel på bilen, han måste bli hämtad. Det tar tid, ganska lång tid, och vi har alla hunnit äta klart och sitter mest och väntar på att Kalle Anka ska börja.
Efter någon timme så hör jag fotsteg utifrån bron och när jag går till hallen så är farfars nästan apatiska ögon det första jag möts av. Och sedan; pappa som knappt kan stå själv. Ibland är pappa glad när han är full, men den här gången var han nedstämd. Farmor, Åsa och Tommy slänger hårda ord på honom och säger att han ska äta lite gröt och sen gå och sova ruset av sig. Jag smyger försiktigt in i köket när det börjat lugna sig, och där sitter pappa på kökssoffan, med en tallrik gröt framför sig. Han tittar sorgset upp på mig och säger, väldigt försiktigt, med tårar i ögonen; hej gumman. pappa... pappa skulle vilja veta... Kan du berätta för pappa hur du har haft det?
Jag ser hur all ångest och skam susar innanför hans ögon och jag kan inte annat än vända mig om, springa ner i källaren och borra ner huvudet i kuddarna i farmor och farfars gästrum.
Jag ringer mamma och gråter, min faster gråter och mina syskon är helt förstörda.
Efteråt ska pappa vara jultomte, och ungefär hela den julen blev förstörd.

Jag hoppas på en bättre i år, men jag har oron i kroppen.

Kul med tävlingen i alla fall, trots att jag inte höll mig till rätt ämne. Och tack så otroligt mycket för din kommentar, jag tror jag behövde den. Jag blev så där genomglad och varm i kroppen. Tusen tack, och jag hoppas att du mår riktigt bra. ♥

 

 

Petra

Mina juldagar är alltid lite finare än julaftonen, man har liksom inte riktigt lika höga förväntningar på dagen efter.

Min näsa mot gropen i din hals, tusen lager kläder och frusna händer som letar efter en annan hand. en liten julklapp som dinglar ifrån din hand, ditt leende som jag faller handlöst i och det spelar ingen roll vad det är i, bara jag får vara här med dig. i paketet ligger 4 små porslinskatter, bara för du alltid säger du kan stapla katter på mina nyckelben säger han och ler, vi dansar hem i egen värld och du har minsann rätt.

Om du inte andas så balanserar katterna på dina vackra nyckelben.

 

 

(Petra: meddela mig hur du vill ha dem, med magnet eller utan på baksidan så skickar jag med posten så snart jag bara kan!)

 

GOD JUL och massor med varma kramar till er alla! Hoppas ni får en underbar jul för det är ni alla värda!

(Bilder)

Drama - Intriger och Nostalgi







Avslutning på kvällen hos mig med knäck, chips, massor av vatten och så givetvis tjejsnack tills ögonlocken faller ihop och inte vill öppnas igen.



(Nu är tävlingen slut! Jag ska göra en sammanställning och i veckan kommer resultatet upp.)

Nu beger jag mig ut för att dansa, mingla och träffa gamla vänner.
Jag lämnar er för kvällen med en party playlist som jag själv lyssnat på ikväll.
Dans dans dans.

Hoppas ni får en strålande kväll!

Hej där!

Jag tänkte bara påminna er om tävlingen som jag satte upp i början av veckan.
Än är den inte slut!
Ni har hela Söndagen på er innan det är stopp.
Har ni helt missat den så klickar ni Här för att komma direkt till tävlingen och där kan ni läsa mer om det.
När tävlingen är slut så gör jag ett inlägg med alla era fina Julminnen och så presenterar jag vinnaren då.

Tills dess får ni ha en otroligt mysig helg.

Kram på er!

E;

Vi satt kvar en dag efter skolan. Sista lektionen var över för längesen.

Han hade ljusbruna ögon, lite för lång lugg och väldigt markanta kindben som jag försiktigt smekte med blicken och glömde för en stund bort att han kanske skulle se på mig och veta exakt vad jag tänkte.

Vi satt där alldeles för länge och jag fnittrade alldeles för mycket.

Plötsligt la han sig på bänken där vi satt och placerade sitt huvud i mitt knä.

Mitt hjärta skuttade till och det kändes som om hela kroppen skakade av överspändhet.

Pojken jag tyckte om låg i mitt knä. Darrande händer närmade sig hans ansikte. Jag ville lägga mitt finger precis i det lilla vecket på hans haka.

Ögonen slogs upp och trängde rakt in i mina.

Han: Kom!

Jag drog på mig jackan medan vi skyndade lekfullt genom dunkla korridorer, vanligtvis fulla av liv, nu så öde.

Vi tog bakdörren ut och promenerade en bit.

 

Små vita flingor ringlade runt i luften omkring oss.

Hans händer runt min midja för att dra mig tätt intill.

Jag: Det snö…

Schh.

Frusna läppar hårt sammanpressade och för en stund stannade allt still. Snöflingor, klockor stannade, tick, och när tiden kom igång gick allt så väldigt fort. Han sa;

hejdå, nu måste jag nog gå.

Ensam stod jag kvar, omtumlad med ett leende och kunde inte släppa tanken kring vår första kyss, min första riktiga kyss, som tog plats i virvlande snöflingors dans.

I Lördags kom Daniel hem till mig för att dricka lite whiskey innan vi skulle ut i kylan för att åka ändå bort till Gröna Linjen. Medan vi väntade på tåget som krånglade så klädde jag ut honom till Julgran med massa polkagriskrokar som han hade köpt i tobaksbutiken hos mig.


Jag fick två!


Vid Slussen bytte vi riktning.
Snart var vi framme i mina gamla hemtrakter så jag visste precis hur vi skulle gå.


När vi kom fram så hade Tess pyntat mysigt med massa rött och fint.


En suddig bild på en väldigt mysig Julgran.


Snart kom det ännu mer fint folk.


Sen blev det dags att börja röra sig vidare och för min del hemåt då jag blev ovanligt trött.
Jag antar att det är en bieffekt av att gå upp ca 05:00 nästan varje dag.

Hoppas ni också hade det fint!

Nästa Lördag blir det Julfest. ♥

♥Jag och L hade bestämt oss, det här året fick alla klara sig utan oss. Vi tänkte inte stå ut med fler galenskaper på Julafton. Inte det här året. Den här gången skulle det bli helt annorlunda. Vi hade placerat oss hemma hos henne. Eller där hon bodde just då. På en mysigt litet hem i Tyresö. Det var på tiden då jag hade snyggaste hockeyfrillan och hiphop byxor nästan jämt. Vi lyssnade på Tracy Chapman -Fast Car och Remonn-Supergirl på repeat. Vi hade sett Girl Interrupted ungefär tjugo gånger eller mer. En av tjejerna på hemmet fick ett utbrott precis innan julklapps utdelningen och vägrade att komma ut från sitt rum. Vi drack massor med te. Åt god mat och spelade sällskapsspel med personalen. Vi gick ut för att röka var femte minut. När vi var där så var det som om allt utanför huset bara hade försvunnit in i ett stort hål som för just precis denna dag inte skulle besvära oss. Det fanns inte där.
Senare på kvällen lekte vi jag har aldrig utan sprit. Jag kom på L med att röka ut från fönstret när alla hade gått och lagt sig och hon kom på mig med att ha haft sex med en oväntad person.
När vi skulle gå och lägga oss var vi så uppspelta att vi inte kunde sova. Jag hade fått ett vackert halsband som var ett silverhjärta med en stor vit pärla i mitten och en kortlek med Tarotkort av L som nu hängde ut ur sovrumsfönstret för att röka. Jag placerade korten på överkastet och berättade hennes framtid och sen tog vi tur om att göra åt varandra tills våra ögonlock nästan föll ihop. Då satte vi våran låt på repeat igen och pratade tills våra röster blandades ut i drömmar och otydliga mummel.


Det här är mitt bästa minne från en Julafton som jag har haft och jag tänkte att jag så gärna vill höra ett minne från er bästa Julafton.
Julen närmar sig med storm steg. Vintern har tagit över världen och då är en Tävling perfekt för att tidna upp oss ur denna isvak.

På bilden som ni ser är tre stycken laminerade kort. De kan antingen användas som bokmärken eller kylskåpsmagneter. Vilket får vinnaren bestämma själv. Det är Edie Sedgwick, Bob Dylan och Anna Karina.

Så sätt igång och skriv en kommentar med ditt finaste minne från en Jul så kommer jag sammanfatta alla era kommentarer i ett blogginlägg och utge en vinnare. Tävlingen avslutas Söndagen den 19 December.
Kort därefter sammanställer jag och utser vilken av alla era fina minnen som är mest värd att få hem de här i posten!

E;

Vi kände inte varandra men vi visste nog ändå.

 

Han kände mina vänner, men jag kände ingen alls egentligen. Ett år hade passerat ganska fort ändå. Ett helt långt och smärtsamt år. Ett år som tack och lov aldrig skulle komma tillbaka igen.

 

Jag hade under sommaren klippt av mitt långa vackra hår och jag hade hunnit färga det blåsvart med kvalitet lös, tjaskig h&m färg.

 

Vi satt i elevhallen och spelade kort när han kom förbi med sin väldigt långa vän. Jag sneglade in i hans ögon lite försiktigt och hoppades att ingen skulle märka något. Att ingen kunde se.

Varenda gång jag såg honom, passera i korridoren och sitta och skratta med sina vänner i elevhallen, varenda gång fylldes jag med en liten bit av den glädjen han visade. En glädje som jag bara hade sett hos andra men aldrig riktigt förstått mig på själv. För mig var ett leende något annat än vad det var för honom. Det var jag nästan helt säker på.

 

Under vår matsal fanns en träningslokal. Jag gick ned för trappan, lunchen var inte riktigt slut.

Han kom ut med sin långa vän och de hade nog precis haft Gympa för jag minns att de hade träningskläder på sig. Riktigt hur det utspelade sig kommer jag inte ihåg. Men en kille från min klass retades och sa med bittersmak i rösten att nu var han minsann fast. Fast för mig och jag för honom.

Men hur kunde han veta det, tänkte jag? Varför sa han så, han visste ju inte vad jag kände och jag visste inte vad han kände. Så hur kunde killen från klassen veta?

 

Med förvirrade tankar och ett leende i minnet gick jag runt i en lite för kylig jacka i en lite för kall höst i förvirrade tonårstankar.

Så var det dags att gå ut i kylan. Först mot en varm hemma fest med rött tema.
Senare vidare till Fritz Corner för att dansa dansa dansa!

Hoppas ni får en jätte trevlig kväll ni också!

N;

I min hals kändes obehag. Jag blev varm och du kom in och satte dig vid bordet mitt emot. Jag tog en försiktig klunk av mitt te och det gjorde du med.

Vill du inte ses längre?

Jag tror…. Att du kanske… känner lite mer för mig än vad jag gör för dig.

Aj!

Men hur kan du säga så? Allt var ju så bra. Var det bara jag? Det kan inte…

I början vill man ju att det ska gå. Allt är fint och man svävar iväg. Men jag vill inte bygga upp luftslott som inte finns.

Jag försökte hålla emot. Jag pressade samman ögonen. Jag lutade huvet tillbaka för att tårarna inte skulle rymma.

Om du vill är jag fortfarande gärna vän med dig. Vi kan dricka te och lyssna på Jazz tillsammans. Vi kan gå till Stampen och fika. När du känner att du behöver det. Du bestämmer.

Nu gick det inte längre. Tårarna trillade ned i mitt te och jag kunde inte hålla emot. Jag hatade mina tårar för vad de gjorde mot mig.

Kom här… Om du vill så kan du stanna kvar. Du måste inte åka hem nu på en gång.

Hade du någonsin sagt något om jag inte frågat?

Tystnad.

Jag satte mig i ditt knä och tog upp en cigg. Jazzen klinkade på i bakgrunden från kassettspelaren. Du öppnade fönstret och jag satte upp mina bara fötter mot elementet. Tårarna hade inte slutat. De gick inte att hindra. I en liten stund så kunde jag sansa mig. Med röken djupt i lungorna.

Det vill jag gärna. Lyssna på Jazz och dricka te. Det är fint och jag gillar det med oss.

Det gör jag med.

Du räckte mig en t-shirt att sova i. Den hade figurer på från 8-bits tv-spel och jag skrattade till med röda ögon. Svullna ögon. Jag kände mig inte längre vacker som jag gjort förut. Jag kände mig som en dum bortkastad porslinsdocka. All dolled up and nowhere to go.

Du satte på en sprakig skiva med med knarrande Blues som brukade få mig på så bra humör.

Jag la mig i din långsmala säng, vi la oss för att somna. I en 8-bits spel t-shirt med bakgrundssprak och en gammal mans röst som för att trösta.

Varje gång jag fick ett nytt anfall med tårar, kniven som kördes rakt in i hjärtat, in i lungor så jag inte kunde andas och gamla elaka minnen som letade sig fram, som gjorde sig påminda, då höll du om mig lite hårdare. Lite mer.

 

 

Vi är inte längre vänner, men vi blev heller aldrig osams. Vi pratar inte mer men våra liv går vidare och ibland passerar vi varandra på gatan eller säger hej på ett café.

Ikväll är en lugn kväll. Jag läser min bok som bara blir mer och mer intressant. Har inte kommit så jätte långt. Men 50 sidor gick rätt fort ändå.
Jag saknar min gosnos.
Läsa är det mesta jag orkar med just nu. Håller tummarna för att den där inspirationen kommer och knackar på dörren och hälsar på snart igen. I så fall ska jag bjuda henne på en kopp te och ge henne en stor kram.

Det här kan bli beroendeframkallande.

I helgen så är det dags för fest. Temat är rött.
Jag var inne i varenda butik i hela skräholmen centrum och hittade inget rött plagg till rimligt pris.
En topp eller fin tröja hade räckt. Istället kom jag hem med den här söta hatten.
Vad det blir med resten av outfiten får vi se längre fram. Detta kan bli klurigt. Men skam den som ger sig!

Kortfattat. Jag saknar fotobåsen som fanns förr. Då man fick fyra bilder i rad och dom kostade 10kr per bild.
Så här får ni fyra bilder i rad.

Ikväll blev jag klar med inköpet av den sista julklappen. Nu är det sluthandlat!
Dags för pyssel. Jag är så otroligt oinspirerad. Har ni någon inspiration till övers så får ni så gärna dela med.
Vad skulle man kunna illustrera, måla, tillverka, sy, snickra eller klistra ihop?

Här är min önskelista från Urban Outfitters.

Idag fick jag äntligen mitt paket jag beställt från Bokus! Överraskande nog låg ett ytterligare paket på min dörrmatta när jag kom hem vilket verkligen fick mig att börja skratta av glädje när jag kom på vad det var.
Min faster hade nämligen fått för sig att skricka hem en Chokladkalender till mig. Jag är fortfarande inte så glad på snö och vinter i största allmenhet. Min illusion sprack förra året då jag inte kunde ta mig hem på en hel vecka.
Men att skicka en chokladkalender till mig, fick mig att känna mig som ett glatt barn som väntar på julafton.



Så här såg det ut när jag slitit upp båda packeten.

The Bombshell Manual of Style köpte jag i efterlängtan då jag för många år sedan läste Bohemian Manifesto: A Field Guide to Living on the Edge
Nu är den äntligen här och jag tyvärr måste den vänta lite ytterligare på att få bli läst. Men bara att ha den och snegla på gör mig lite extra glad.

Den andra boken jag beställde är Never Let Me Go, som jag vet att många av er redan har hört talats om.
Det har även kommit en film på den där ni kan se trailern.
Nåväl. Boken Never Let Me go blev hur som helst vald till vår nästa bokklubbsbok.
Nu ska jag krypa ihop med en kop te och börja läsa den. Mer om det får ni se på vårt nästa bokklubbsmöte.