interruptedfashion

 

Höstlovet började med en tidig morgon.

 

 

 

 

Tisdagar och torsdagar är så tröga att jag blir lite orolig över mig själv. Jag orkar inte längre klistra på en mask för omvärlden och låtsas att allt är perfekt. Jag har svårt att hålla fokus, svänger i humöret och känner mig för det mesta ganska grå. Det här är jag, take it or leave it.

Väggarna rasar omkring mig, skinnet slits av och här står jag kvar. Kämpar för att orka, kämpar för att hinna så att stressen inte ska ta över och sluka mig hel.

Så att ångesten ska hålla sig borta om kvällarna så att det inte blir fel.

När tristessen sätter igång så blir jag alltid lika feg, jag vet att det bör vara tvärt om men det är som det är.

Jag kramar det inre barnet och säger att allt är okej. Hon behöver inte oroa sig för jag tar hand om det, jag är starkare än henne och hon ska inte behöva lida för andras misstag. Hon är bara ett oroligt barn som gråter och så ska det inte behöva vara. Jag kramar henne hårt och vaggar henne till sömns.

Hon är mitt inre barn och förtjänar allt jag inte fick. Mer.

Allt som ett barn är värd. Kramar, kärlek och någon som visar en väg.

Som tar hand om henne och håller hennes hand när hon blir rädd.

 

 

Idag hade vi tentavaktsmöte på SU. Det känns skönt, som att jag har blivit given en mening i allt kaos som har lagt sig som en tjock dimma kring mig och jag hittar bara inte ut.

Att vara tentavakt kan låta som ett jobb som är soft men inte ger något. För mig ger det jätte mycket.

Jag är pepp, trotts att det är jätte tidigt på morgonen. Jag tänker mig att jag sätter på mig hörlurarna och kliver in i något där allt känns som en romantiserad mellankolisk filmvärld. Jag lyssnar på KENT, (det kommer att gå på repete hela höst/vintern bara så ni vet), tar tåget från en tom perrong tidigt på morgonen och lutar mig mot fönstret för att blicka ut på en värld som sakta håller på att vakna. När jag kommer fram tar jag en stor kopp svart rykande kaffe, börjar dela ut papper och fixar allt som ska göras, släpper in folk och sedan försöker jag komma ikapp mina studier medan jag ser till att folk inte fuskar.

När detta är slut så har jag fått en bra start på dagen. De gånger jag ska till Sveaplan tänker jag mig att jag åker till Ritorno efteråt för att fortsätta pluggandet och varva med en skönlitterär bok emellanåt.

Jag skulle verkligen vilja starta en ny bokklubb. Allt för att hålla tristessen borta från den grå ostimulerande tillvaron som lätt tar över när kylan grabbar tag och snön snart lägger sig under våra fötter.

Tidsbristen är för stor, folk drar sig lätt tillbaka under vintern.

Vill inte gå ut, vill inte synas, inte finnas.

Jag sitter på utvisningsbänken. Väntar på att våren kommer då de andra vill ut och leka igen.

 

Igår skulle jag plugga med min vän Magnus. Jag var sen. Han var sen. När vi väl talas vid på telefonen så säger han (klockan är nu ungefär 15:00) att han måste dra till Uppsala klockan fem men undrar om jag kanske vill följa med.

Så fick det bli. Vi han plugga lite gran och sen rusade vi iväg för att hinna med.

 

 

Hej på er!

 

Det har varit mycket i skolan på senaste men idag är det söndag!

Det innebär att det är dags att göra ett nytt försök för loppisen på Årsta Torg.

Jag är hon i orange hår och byxor och jag kommer att ställa fram en hel del massa böcker, lite skor och kläder, filmer och annat smått och gott.

 

Det ska vara strålande väder hela dagen så kom och fynda massa billigt!

 

 

 

Förra veckan så var jag med mamsen och åt lunch på en lite finare pizzeria som ligger på Bondegatan.

 

 

Man kunde se när de fina bagarna i sina mössor gjorde pizzorna vilket kändes lite mer speciellt här.

 

 

Jag åt en jätte god pizza med mozzarella och musslor på.

 

 

Jag blev jätte sotig om händerna av pizzan så bestick kan vara ett tips här faktiskt.

 

 

Efter lunchen så gick vi och tog en kaffe där mamma fick en liten present av mig. Det var ju den där boken från seminariet som jag var på, signerad och allt.

 

Kommer ni ihåg de söta påsarna som man fick peka vilka godisar man ville ha hos tobakshandlaren.

Det var knappt att man nådde upp att peka och den var en av varje.

I min barndom var det här en av mina favoritgodisar. Krokofanter.

 

I helgen som var så blev det allt för mycket regn så loppisen på Årsta torg blev inställd. Jätte trist tycker jag och jag ska se om jag kan hitta någon annan loppis snart där jag kan hyra ett bord för saker måste bara bort. Drunknar i onödiga prylar här hemma. Jag hade planerat att sälja ca 30 böcker, några filmer, en del kläder, lite skor och annat.

 

Här är hela Twilight serien på Engelska i väldigt fint skick. Är någon intresserad som bor i Stockholm så får ni ju jätte gärna hojta till så kan vi säkert arangera något.

 

I veckan har jag suttit tentavakt på SU. Det är ett fantastiskt bra extra jobb har jag kommit fram till.

Jag får betalt, kan läsa läxorna samtidigt som jag håller koll på folk och får gå ut på en rökpause för att se att folk inte pratar med varandra om provet.

 

 

Varvat med min läxläsning så håller jag även på med den här boken. Jeffrey Eugenides är en utav min favorit författare. Han vet verkligen hur man skriver en bok och hur man får läsaren att bli helt förälskad.

 

 

Igår fick jag möjligheten att gå på ett seminarium som min mor inte skulle hinna med. Hon hade köpt biljett men kom på att hon omöjligen skulle hinna eftersom hon inte skulle komma hem till Stockholm förn betydligt senare. Så jag tänkte att det kunde vara ett ypperligt tillfälle att komma ut ur lägenheten.

 

 

Innan det började var det en timmes mingel (och jag var orolig att jag skulle vara sen). Sen började det.

Maria är en väldigt lättsam kvinna som höll i seminariet precis så som jag brukar gilla att ha mina redovisningar i skolan eller till och med när jag fick hålla i ett ämne i en kurs jag gick för ett tag sedan. (Det var en kurs om ledarskap). Det ända som kändes väldigt trist och ensamt var att jag var den enda där som inte kände någon så alla vände sig till sina vänner för att diskutera när vi skulle prata med varandra och jag satt där och visste inte vad jag skulle göra. Det gav mig ett litet stick i kroppen och en minnestripp jag gärna sluppit. Men Maria var inte sen att se mig och kom fram och pratade när jag inte hade något vilket var väldigt fint.

 

 

När det var en 20min pause så passade jag på att smita ut, ta en cigg, se på den underbara utsikten och lyssna på musiken som hördes ända från Grönalund.

 

 

När det var slut så satt hon och signerade böcker. Jag brukar inte alls vara så mycket för sånt men kom på att det ju var en perfekt överraskning till min kära mor som ju inte kunde komma.

 

 

 

 

 

 

 

Igår hade jag en fantastisk kväll. Jag och Lisa åt middag på Bara Vi.

 

 

Så kom maten in som var helt fantastisk!

 

 

Och så lite dessert till kaffet.

 

 

Sen tog vi egentligen en sväng förbi Indigo där jag inte tog någon bild. Men jag sa hej till lite bekanta som var där. Vi tog en drink sen gick jag och Lisa vidare och satte oss på statyn utanför Debaser med varsin folköl och tittade på människor och pratade om hur svårt livet kan vara ibland och lite annat.

 

 

Efter ett tag fick vi nog och tog en långpromenad. Vi gick förbi fotografiska och fortsatte ut mot Nacka sen svängde vi upp mot söder igen och promenerade Folkkungagatan till Björnsträdgård.

 

 

Vi tände tomtebloss, vilket alltid känns lite magiskt, och pratade i flera timmar kändes det som om allt möjligt.

 

 

Sen blev vi trötta och åkte hem.

 

 

Den 1 September så kommer det att vara en loppis på Årsta Torg och jag tycker att ni ska komma dit och kika på alla bord som kommer ha en massa billiga fynd. Jag och Gabrielle ska dela på ett bord som kommer att ha allt från böcker av olika slag, klänningar, skor och annat smått och gott. Jag ska även försöka hinna göra några vimplar som ni kan köpa där. Så se till att vara där i tid. Band kommer även att spela på scenen.

 

Ni kan hitta eventet HÄR på facebook och läsa mer. Det kommer hålla på mellan 11:00 - 16:00.

 

Hoppas vi ses då!