Den nya människan - Bokmärken
I helgen fick jag en förfrågan av min fina vän Boel om jag kunde göra 60 bokmärken åt henne.
Till en början förstod jag inte riktigt vad hon skulle med alla dem till men sen kom jag på det, hon släpper snart sin debut Den nya människan.
Så i måndags åkte jag dit och hämtade dem och var så pepp när jag kom hem att jag satte igång med det samma. Igår höll jag på med det till och från hela dagen. Tyvärr går det inte att göra i ett svep, eftersom jag klipper för hand så krävs precision och koncentration och en bra sax.
Här var de redo för att åka genom maskinen. Något att tänka på om man inte har laminerat förut är att det är bra om det är ett lite större mellanrum på bilderna, som ni ser på bilden så har jag lagt dem en bit ifrån varandra. Detta är för att jag ska ha fritt att kunna klippa till dem sedan men även för att det blir ett litet luftutrymme där bilden ligger och kanten bilr smalare om det är mellanrum på bilderna. En annan sak som är bra att veta är att lamineringsmaskiner gärna inte tar för tjockt material. Fotografier som är lite tjockare papper ligger precis på gränsen skulle jag säga.
Sen var de laminerade och idag ska dem klippas till. Dock blev beställningen lite större när jag kom hem till Boel så jag har ca 60 stycken kvar att göra efter att dessa har klippts i ordning.
Jag känner mig så himla hedrad att få göra det här för henne och så glad eftersom min ekonomi legat i botten så länge. Det är så skönt att kunna röra sig lite iaf.
Snart kommer de här små få pryda böcker och förhoppningsvis komma till stor användning för många läsare.
När jag har läst den så tänkte jag även lägga upp en liten recension.
2 September
Weheartit.com
Det känns som att tiden inte kan gå tillräckligt snabbt samtidigt som den går alldeles för fort.
Det är mycket jag inte hinner med och det är mer än vad jag märker av som faktiskt blir gjort. Men dagarna närmar sig fortfarande med stormsteg.
Jag har blivit antagen på kursen Visuell Komunikation i Konstvetenskap på SU till hösten men mitt val innan det var Filmvetenskap och ännu vet jag inte om jag kommer att komma in eller inte. Jag väntar med spänning fortfarande och hoppas, hoppas verkligen att jag ska få chansen att komma in. Den 27:e augusti ska jag på reservupprop. Det finns fortfarande en möjlighet men allt beror på vilken kvot de plockar ur och hur många som väljer bort kursen. Jag kan inte annat än att förbereda mig för det bästa och värsta.
Tills dess så har jag några omtentor som behöver bli gjorda och ett hem som förfallit lite på senaste. Jag har inte riktigt hunnit se mig omkring hemma för att märka när det har börjat bli stökigt. Det blir så lite allt för lätt ibland vilket känns trist.
Igår var det 50 dagar sedan jag tog en cigarett. Hade jag haft någon inkomst under tiden från det att jag slutat så hade jag tjänat en del på det men så har tyvärr inte fallet sett ut. Planen är dock att börja spara de pengar jag hade spenderat så snart jag får en inkomst. Det skulle kännas motiverande att se pengar som lades på hög och sparades undan till något. Kanske den där Frankrike resan jag så länge velat ta.
Det blir sällan som man tänkt sig
Jag hade fått ett jobb som jag verkligen tyckte om, jag hade börjat se fram emot att få pengar på kontot som jag tjänat ihop och som jag visste att jag inte behöver betala tillbaka sedan.
Jag såg fram emot en liten belöning efter att ha legat lite under existensminimum i två månader.
Men så kom det. Den där dagen då jag skulle möta chefen som kommit tillbaka efter semestern och hon skulle ha fått höra utav någon annan först om hur jag hade fungerat de där första veckorna. Så yttras orden.
Anställning avslutad.
Jag bör ha känt mig ledsen men jag gjorde inte det, sanningen att säga är att jag inte vet om jag hade fortsatt vara kvar där ändå. Någon dag tidigare fick jag nämligen mitt antagningsbesked till Universitetet och lusten att sätta mig i föreläsningssalen och argumentera/diskutera och byta kunskaper med mina klasskamrater och lärare började plötsligt komma tillbaka igen. Dagen innan slets jag mellan valet att studera och jobba samtidigt och hur tungt jag skulle uppleva det och valet att endast arbeta och leva på näst intill ingenting.
Men när jag fick höra de där orden så var det som en underlig men ändå helt förståelig lättnad sveptes över mig.
Jag behövde inte välja, jag behövde inte fundera, jag behövde inte ha ångest och må dåligt. Allt släppte.
Så i September är jag tillbaka i salarna på SU med böcker i väskan, musik i öronen och block fulla med kladdiga anteckningar.
Det är förmodligen jag som sitter där på golvet för mig själv i biblioteket mellan bokhyllorna och försöker få kläm på någon alldeles för komplicerad kursbok.
Sensommar
(Jag har ingen länk till bilden men det verkar stå på vems det är).
Nu har sensommaren satt igång och det är dags att njuta och ta vara på det sista av sommaren innan hösten kommer. Jag har börjat jobba igen och hoppas att handen håller nu.
Saker som jag har kvar att göra den här sommaren.
* Sitta på en brygga i kvällssolen med en termos te eller kaffe, eventuellt lite vin.
* Gå upp till Vitabergsparken. Jag har inte lyckats ta mig dit en enda gång i sommar.
* Bada, gärna i Gömman.
* Promenera. Jag sa till mig själv att jag skulle ta en promenad varje morgon. Haha!
* Rensa kläder ut källaren.
* Ha en klädbytar dag.
* Jobba så mycket jag kan på Solstugan.
Min bok har jag nog som mål att bli klar med under vintern skulle jag tro.
Många fina planer och projekt kommer även till hösten, men dem håller vi lite på sålänge.
Vad har ni gjort i sommer eller har kvar att göra? Ge mig gärna inspiration!
