The Grand Budapest Hotel
Ikväll är det dags! Jag och Lisa (aka Flortunn) ska se The Grand Budapest Hotel på Söder and its gonna be Awesome!! Jag är så sjukt pepp att jag inte kommer kunna fokusera på dagens film i skolan.
Det har varit en hel del äventyr på senaste, mycket som jag inte hunnit med att få in här men det var riktigt längesedan jag var och såg en SF film. Jag ska ha Popcorn!
Nicolas Cage - Good or Bad
I ett avsnitt av Community så gör Abed en intensiv studie i om Nicolas Cage är en bra eller dålig skådespelare.
Tyvärr har klippet ovan en låt av The Who lagd ovan denna fantastiska scen med Danny Pudi, men det går ändå att höra vad de säger och få en idé av vad som händer om man ser för mycket Nicolas Cage filmer under en intensiv period.
Abed: "But is he good or is he bad? Every actor is something. Robert Downey Jr, good. Jim Belushi, bad. Van Damme, the good kind of bad. Johnny Depp, the bad kind of good."
Lisa tycker nu att vi bör göra vår egen studie över hur vida han är en bra eller dålig skådis och då frågade jag henne om hon verkligen var säker på om hon klarar av ett maraton av Cage Cray. Alltså flera timmar av något i bland annat denna stil.
Som ni ser, vare sig ni valt att kolla på hela klippet eller bara någon minut så är det definitivt en riskabel uppgift.
Nu vill jag höra. Vad tycker ni?
Nicolas Cage, Good or Bad?
"I am too poor to have a fear of success."
Jag tänkte introducera min guru och livscoach. Max Black från 2 broke girls.
Har ni av någon anledning missat den här serien så föreslår jag att ni gör något åt det nu.
Den har alla tips du behöver för att överleva om du är fattig. Något jag är och säkerligen många andra.
Inte för att jag klagar, jag har så att jag klarar mig.. större delen av tiden i alla fall.
Igår satt jag på Snotty med några bekanta här och var efter mina vänner lämnat stället för att gå hem för kvällen.
Jag satt kvar och gjorde klart min dumma illustration som jag börjat på vilken jag aldrig trodde jag skulle bli klar med. Ni vet säkert sedan tidigare att jag har svårt för att avsluta saker. Lite då och då kom folk fram till mig när de beställde öl vid baren och komplimerade mig på min hemska teckning. Anser mest att den är det för att jag har stirrat på den för länge. En kille satte sig ned och vi började prata om böcker och om att skriva böcker, bli klar med projekt och så vidare.
Det var en intressant konversation till större del men som vanligt känner jag mig smått missförstådd och irriterade mig lite på att han anser att det är på ett visst sett utan i stort sett några undantag. Och att om jag inte faktiskt fixar det här så kommer jag aldrig bli klar. Till viss del så har han rätt och jag har väl som många andra en rädsla för att lyckas och att läggas under förstoringsglaset och bli granskad av "alla".
Men om jag ska få något gjort så måste jag ta en stor del utav den här tiden då jag faktiskt bara låtsas för mig själv att jag är sååå himla upptagen och faktiskt get my shit together. Ska jag slösa tiden så kan jag lika gärna göra det på något produktivt.
Så jag har satt upp de här tre citaten för mig själv som motivations kickar. Ni kanske finner dem något ... controversial men det finns en tanke bakom detta. Jag är inte rik eller känd för något. Saker kommer inte lätt till mig, de serveras inte, jag är en av dem som ofta får kämpa mycket för ingenting och då pratar jag om de där gångerna jag gör klart saker. Fram tills att jag började på Komvux så hade jag aldrig direkt lyckats med något jag kände mig stolt över och den där känslan av stolthet försvann när jag började på Universitetet. Jag glömde bort hur man gjorde. Nu är det hög tid att börja kämpa för vad jag vill ha igen. Jag har ju flera gånger kommit fram till att jag är freaking awesome på saker jag har gjort så varför skulle jag inte kunna göra det här?!
De finns så många som gjort betydligt sämre saker och lyckats med allt det där som jag har velat.
Så varför inte bara göra det!? Pepp pepp! Det är dags att göra det!
Psycho vs Bates Motel
Jag var så stressad torsdags morgon att jag glömde mitt kaffe på bordet hemma som jag hade förberett att ta med i en termosmugg. Kl 09:00 några dagar i veckan har vi nämligen filmvisning och i torsdags skulle vi se Alfred Hitchcocks Psycho. Det var längesedan jag hade sett den och jag hade glömt hur mycket det är som faktiskt händer i den. I mitt minne så var det kvinnan som körde bil i större delen och efter den berömda dusch scenen fick jag för mig att det inte var så mycket mer. Jag drog fram min anteckningsbok och satte igång att observera och ta ned filmen detalj för detalj. Jag tror faktiskt att jag kommer välja att göra min analys på den.
Något som förvånade mig mer än att filmen var så pass händelserik var hur få i min klass som hade sett den. Då jag går filmvetenskap så är väl det här en om någon film jag förväntade mig att iaf 90% av klassen hade sett. Men så var inte fallet. Person efter person jag pratade med förklarade att de inte hade sett den och flera utav tjejerna i min klass var oroliga över att de skulle behöva se på skräckfilm. Jag förklarade att de inte behövde vara det. På 60 talet så var säkert den här filmen något fruktansvärt skrämmande men i 2000 talet så har vi blivit så matade med skräck eller kriminal serier/filmer att det snarare skulle kunna ses som en komedi.
Veckans avsnitt utav Criminal Minds på tv är otäckare och mer skräckfyllt än Psycho anses vara idag.
Men då kan ju dagens fans tacka skaparna till den underbara prologen till filmen Psycho.
Visst kan jag på en gång spotta upp en rad kritik mot serien om hur den inte håller rent historie mässigt då de har ändrat om en massa saker. Men om man förbiser det och ser till estetiken, historie berättandet och karaktärerna så är den fantastisk! Freddie Highmore som spelar Norman Bates är ett otroligt bra val för att spela honom som ung. De har samma ansiktsform, samma oskuldsfulla men samtidigt möjligen på snudd till galna ansiktsuttryck. Kroppsformen, stilen, hur han rör sig som Norman, allt är fångat på ett trovärdigt sätt.
I Psycho får vi ju endast höra om modern, vi träffar henne aldrig och kan endast bilda vår egen uppfattning.
Den här seriens tolkning utav henne är helt strålande. Jag fullständigt älskar Vera Farmiga som spelar Norma Bates. Hon är melodramatisk på ett sätt som aldrig riktigt blir tråkigt, runt Norma får vi aldrig en lugn stund för det händer saker hela tiden. Precis när hon böjat bli bubblig, glad och lugna sig så kommer nästa sak och drar tag i henne. Första säsongen avslutas givetvis med en cliffhanger och jag väntar med spänning på nästa säsong av Bates Motel.
There is no end to the possibilities
På fredag är det tydligen dags. Dags att kolla posten, kolla min sida, hålla mig uppdaterad.
På fredag är det dags för antagningsbeskeden att komma upp.
Den stora frågan växer sig starkare och börjar tränga sig fram bland mina tankar som tidigare
fokuserat på helt andra saker.
Ska jag fortsätta plugga eller inte? Det beror nog helt på vad jag kommer in på.
Om jag kommer in på Filmvetenskap så kanske jag faktsikt gör det, fortsätter.
Men då behöver jag lägga upp en plan på om jag kan plugga och jobba samtidigt för annars kommer
jag bara jobba och skriva på min bok istället, läsa en massa litteratur som jag inte hunnit med för att
tråkig kurslitteratur varit tvunget att prioriteras.
Vad tycker ni?
Community
Jag skulle vilja presentera min nya favoritserie Community.
Först ut har vi minstingen i gruppen. Det här är Annie och med sina Disneylika ögon och darrande underläpp kan hon få nästan vad hon vill. Hon är envis och driven och vill alla väl.
Sen har vi Troy. Han var populär i highschool och spelade fotboll. Nu är han cool påriktigt.
Sineor Chang är skolans Spanska lärare och varje gång man börjar tro att det kanske finns en normal sida hos honom så flippar han ut fullständigt. Till en början hade vi svårt för varandra men ju fler säsonger jag kommer igenom ju närmare varandra kommer vi otroligt nog.
Shirley, mamma till två busiga pojkar och härligt bubblig. Hon är Kristen.
And we know better than to mess with her.
Pierce. Pervers, rasistisk, galen homofob. Men på något underligt vis lyckas han balansera ut gruppen.
Jeff. Han håller ihop gruppen, föredetta advokat och som en fadersfigur. Han har även en stor vana att hålla tal. I stort sett hela tiden.
(I bakgrunden ser vi rektorn och jag skulle säga att han uttrycker sig själv rätt bra).
(I bakgrunden ser vi rektorn och jag skulle säga att han uttrycker sig själv rätt bra).
Det här är Britta. Hon verkar till en början som den normalaste i gruppen men även hon utvecklas.
Sist ut är min favorit. Abed. Supersmart. Nördig. Smått autistisk och har de mest flippade (läs coola) idéerna någonsin. Abed och Troy är bästa vänner på de bästa sätt möjliga och det är inte bara något jag säger.
Serien har en del tema avsnitt som bara blir bättre och bättre för varje gång. Exempel på teman är Halloween och Paintball.
Så vill ni se en fantastiskt rolig serie har ni Community här.
(Inget bakgrundsskratt för den som undrar.)
The million dollar hotel
Igår var en sån där dag då man bara låg hemma i sängen hela dagen, såg på film och vilade.
Jag kan passa på att slänga ut ett filmtips till er som ännu inte sett The million dollar hotel.
Känslan av 90 talet dröjer sig kvar vilket jag älskar. Den har en subtil humor och charm och fångar en känsla som jag trodde hade gått förlorad någonstans på vägen. Personligen tycker jag att trailern spoilar hela filmen och är ganska så felvinklad. Den ger en ganska dålig uppfattning om vad filmen innehåller så mitt förslag om ni gillar den här typen av filmen är att bara se den.
Oscars 2012
Oscarsgalan är strax igång. Röda mattan har börjat för flera timmar sen och jag håller på dessa filmer.
The Help
The Artist
Och Hugo.
Det är fler filmer som jag inte har hunnit kika på ännu som jag tror kommer vara fantastiskt bra. De här är några av de jag hunnit med. Jag uppdaterar om det kommer fler favoriter efter när jag hunnit kika på dem.
The Artist hoppas jag vinner många då de är nominerade för 10 Oscars och den står ut väldigt mycket då det är en stumfilm 2012, vilket verkligen tilltalade mig eftersom jag älskar gamla filmer och göra något nytt av det var jätte kul att se och att den gick sammanstrålade med talfilm gjorde den lite extra speciell och de gjorde ett fantastiskt jobb med den.
The Help var otroligt rolig, rörande och vacker. Den inspireade mig till vad jag tror jag kommer skriva min uppsats om i Histora B.
Hugo är mysig, fantastiskt vacker och rörande. Det är en maffig film som kunde ha skippat vissa saker men då den är baserad på en barnbok så förlåter jag den för det. Sjukt snyggt gjord!
Hoppas alla som kollar på Oscars inatt får kul!
Vilka håller ni på?
Prozac Nation
Tre Favoriter
Jag ser otroligt mycket på serier och jag brukar ha missat en del som jag börjat titta på teve och sen nu tar jag igen allt då jag bara sträck kollar hela serien och gör det till ett smått missbruk. Jag har idag samlat ihop mina top tre bästa serier som jag kan minnas genom tiderna. Det finns många andra som jag också rent av älskar. Men de här är de som stått ut mest för mig tror jag.
Till att börja med har vi Pushing Daisies som tyvärr endast fick två säsonger.
Den klassiska och allas älskvärda Gilmore Girls som fick hela 7 säsonger.
Och avslutligen Lie to me som höll ut endast tre säsonger innan den lades ned.
Vad har ni för favorit serier genom tiderna?
Filmkväll
Ikväll har jag tagit mig igenom inte mindre än tre filmer. Den första var denna.
I en film där det mesta sägs med en blick var jag väldigt skeptisk till Anne Hathaway som Jane Austen.
Men filmen var rakt igenom vacker och jag rekomenderar den varmt.
Becoming Jane
Den andra var Persuasion från 95 och den tredje var Blue Valentine.
"Thats the kind of thing you talk about in therapy dear"
"I don't need therapy, I need new friends."
My week with Marilyn
BBC films har kommit ut med en film som jag undrar varför man inte hört mer om.
My week with Marilyn.
Winter Passing
Igår såg jag en film som jag känner att jag måste rekommendera. Den har vissa liknelser med Running with Scissors och A love song for Bobby Long som jag var tvungen att bortse lite från för att kunna gilla den. Men det är en bra drama komedi för den som har distansen när det kommer till trasiga familjer.
Denna film innehåller t ex en nedknarkad Zooey Deschanel.
En alkoliserad Ed Harris vars fru gått bort och han kämpar för att hålla sitt författarskap vid liv.
Och slutligen Will Ferrell i kajal och munkjackor. Han har en väldigt bra roll i den här filmen, kanske den bästa sen Stranger Then Fiction.
Trailern kan ni se här.
För känsligare tittare som tänker att det här är en rolig film. Den är lite tyngre än vad trailern ger sken av.
Jag vill bara förvarna.
Sommaren 2002
En av början av 2000-talets bästa filmer är Ghost World.
Jag såg den på bio med min mor som tyvärr inte alls uppskattade den lika mycket som mig.
Efter det har jag sett om den om och om igen. Hur kan man inte gilla en berättelse om två tjejer som dissar alla i High School och vägrar gå på Collage (och det här när man själv går på Gymnasiet) och istället spenderar sin sommar med att bla följa efter random människor.
En tjej som färgar håret grönt, har olika läppstift på sig i nästan varje scen, lyssnar på Indisk rock och Jazz.
En helt underbar och väldigt snygg indiefilm.
...
Fear and loathing in Las Vegas Vs The Rum Diary
1998 blev Fear and loathing in Las Vegas film. En bok man sa att det inte gick att göra en film på blev det och är välkänd idag för sin sjuka humor och något som sägs spegla delar av Hunter S Thompsons liv.
Jag läste boken för många år sedan när jag var på läger i USA. Det tog mig två dagar att läsa ut den och jag skrattade en hel del under tiden. Ungefär ett halvår senare såg jag filmen för första gången och den blev nästan omedelbart en film jag lade på topplistan.
Jag vet att det här inte är en film för alla och det är nog en av mina mer avvikande filmrekommendationer.
Men jag älskar den verkligen.
Här om dagen så hittade jag en trailer på en film som heter The Rum Diary. Lite senare så fick jag reda på att den inte har haft premiär ännu. Den kommer ut på biografer i USA i Oktober men när den kommer till Sverige har jag ännu inte hört något om. Huvudkaraktären spelas även i denna film utav Johnny Depp och filmer har en extrem Fear and Loathing anda över sig då han igen ska portrettera Hunter.
Just nu är jag på jakt efter boken som jag fick reda på att även den är skriven av Hunter S Thompson.
Här är ett smakprov på filmen och jag längtar verkligen tills den kommer.
Om någon hört något om när filmen släpps här i Sverige så får ni gärna dela med er till mig.
Tre Favoriter
Här har vi tre bilder från tre filmer som jag fullkomligt älskar.
Först Coraline. En uttråkad liten flicka som flyttat in med sina föräldrar i ett nytt stort hus och hittar en liten dörr bakom tapeten efter att ha fått en liten docka som ser ut precis som henne själv.
Igår såg jag Fantastic Mr. Fox/Den fantastiska räven.
Detaljerna i dessa filmer är otroliga. Denna är regiserad av Wes Anderson som är en av mina personliga favorit regisörer. Och som vanligt i hans filmer så är musiken riktigt bra.
En annan favorit är även Wallace and Gromit, The curse of the Were-Rabbit.
Jag gillar även deras tidigare kortfilmer men i den här är det mer äventyr, mer humor och massa kaniner.
North and South
En vackrare film får man nästan leta efter. Jag blev rekommenderad denna av Livsjakt.
Man kan inte hjälpa att sitta med hjärtat klappande till och från och i slutet av varje avsnitt, utbrista ett "Nej!" och direkt slänga sig på nästa avsnitt. Jag fick rysningar och gåshud av de vackra miljöerna. Bomullsfabriken var en av mina favorit miljöer.
Jag hittade ingen jätte bra trailer tyvärr, de är allt för avslöjande anser jag.
Men har ni en tidigare förtjusning i Stolthet och Fördom med Mr.Darcy den stela Mr.Darcy och den envisa Elizabeth Bennet. Då har ni grunden för denna gripande mini-serie av BBC.
Har ni fler tips på mini-serier till mig så tar jag tacksamt emot.
Flashdance
Ibland är det skönt sådär på en söndag när helgen närmar sig sitt sluta att luta sig tillbaka och titta på en gammal film som man missade lite halft när den gick som mest på teve. Alltid fanns det någon anledning.
Flaschdans, för ser som också lyckades se bara någon bit här och där, handlar om Alex som jobbar som dansare och svetsare. Hon blir utbjuden av sin chef som hon hela tiden stretar emot samtidigt som hon försöker lyckas som dansare vilket är hennes stora dröm. En alldeles lagom söndagsrulle med lite härlig musik tycker jag.
