När pusslet faller isär
Allt började falla på plats efter att ha behövt hjälp med att betala räkningarna den här månaden så har jag fått ett jobb som jag är provanställd på och ett extrajobb som jag trivs något otroligt på!
Jag har aldrig kännt att det är så här roligt att jobba och jag ser verkligen fram emot att gå till jobbet, något jag nog aldrig varit med om riktigt förut. Men! Igår började jag känna smärta i höger handen och den sa ifrån. Jag skulle ha jobbat kvällspasset på Solstugan men var tvungen att sjukskriva mig då jag inte ens kunde vrida ur disktrasan hemma eller diska en kastrull. Idag är det värre men nu har jag och mamsen varit på Apoteket och köpt lite starkare verktabletter och en stödstrumpa.
Jag var rädd för att jag skulle bli sjuk under provtiden. Det här är tusen gånger värre, när man mår bra men inte kan jobba pga en skadad hand, det känns så dumt. Förmodligen har jag en muskelinflammation i handen som går ned i handleden. Det enda jag kan göra är att äta anti-inflammatoriskt och vila handen så mycket som möjligt. Vilket är svårt, man gör verkligen allt med händerna. Well, mycket, väldigt mycket.
Tanken var att jag skulle jobba och skriva under höst och vinter men om jag inte får behålla jobbet pga det här så vet jag inte vad jag ska göra. Än så länge har jag endast kommit in som reserv på SU till hösten och kommer jag inte in där så har jag otroligt begränsade alternativ.
Every picture tells a story
Dag nummer två utav att sluta röka var fruktansvärd. Jag gick runt som en junkie med skakande händer och gnagandes på fingrarna. Så mötte jag på Arvid, en kompis, utanför Louie Louie där han satt och åt lunch. Vi pratade en liten stund och skrattade om hur roligt det skulle vara att tatuera in en cigarett nu när jag slutat röka.
Hur kul det skulle vara om det stod "My Sweet Prince" också eftersom jag rökt märket Prince i tio år, sa jag.
- Vi gört! säger han. Jag tvekar lite och frågar honom hur det skulle se ut. Jag kanske glömde att nämna att Arvid är tatuerare. Han gör några skisser och jag skakar på huvudet tills jag ser den.
- Den, där är den. Så en timme senare möts vi upp vid hans studio som ligger precis intill och nu sitter den där.
Varje gång jag känner mig ensam utan min vän cigaretten så ser jag ner på den och påminns om att den är där med mig hela tiden och att jag aldrig behöver gå ensam hem eller känna krävandet att cigg när de är slut.
För jag röker inte längre men den delen utav mig som alltid kommer vara en rökare, i själen, den finns där som en påminnelse.
Något som jag tycker är fint som jag hörde en gång är att i fängelsen till exempel i ryssland men även bland sjömän förr så kunde man se en mans livshistoria genom hans tatueringar. Det uppskattades inte män som inte hade några, dem gick inte att lita på för man visste inte vad de hade för bakgrund eller vem de var.
Det är lite så jag ser tatueringar. En bild som visar något man gått igenom eller som säger något om vem man är eller en gång var och det här är något som var en stor del utav vem jag identifierade mig med att vara och många i min omgivning också för den delen.
Om det är någon som är nyfiken på Arvids stil eller annat så kan ni kika vidare bland annat på hans instagram där han heter Bob Horrors, han finns även på facebook.
30 days and counting
Idag är dag 30 som gått utan att jag rökt en cigarett. För 30 dagar sedan tog jag min sista cigarett
och tänkte att - nej, det här var nog sista.
Jag har rökt i ganska precis 10 år och det har blivit en del utav mig och någonstans kändes det väldigt
tråkigt att säga hej då till min vän cigaretten. Visst har det varit ett destruktivt förhållande men det har
även varit stabilt och stöttande. Dag 2 var den värsta och det tror jag attt många andra som har slutat
kan gå i god för. Men jag tog mig igenom även den. Det som fått mig att frånstå när det varit jobbigast,
tro det eller ej, är andra hands rökning. Att stå bredvid någon jag känner som röker och få känna doften
kunde kännas lite lugnande när det var svårt. Dag 2 gjorde jag även något som vissa ifrågasatt efter att
ha fått se det medan för mig känns det inte alls särskillt konstigt, men det får ni se lite senare idag för
snart ska jag iväg och fika på fina Lyran.
Innan jag går vill jag bara visa en sak. Det finns nämligen en sluta röka app (som är lite sådär eftersom jag
skaffade den så långt efter jag slutat men) där finns det en sak jag verkligen gillar att titta på som är väldigt
motiverande och det är Resultat. Och den kan se ut så här.
Tips för att slappna av
Många har svårt att slappna av när semestern väl kommer.
Det är så mycket man vill hinna göra innan jobbet drar igång igen att man inte hinner att
stanna upp och vila, ta det lugnt och njuta.
Jag har ingen semester i år men å andra sidan har jag inte riktgit haft ett jobb förns nu heller.
Jag har studerat, jag har varit arbetssökande och nu håller jag på att lär mig på nya jobbet.
Men eftersom jag inte jobbar heltid och inte har gått upp fullt till vad som är tänkt ännu då jag
fortfarande är under upplärning så skulle jag kunna säga att jag har lite lediga dagar. Jag har inga
pengar utöver vad jag lyckas få ihop till räkningar och en enstaka glass då och då så det jag försöker
tänka på är vad som går att göra som är gratis. Dvs om det inte finns någon vänlig själ som bjuder
på en fika eller öl för det händer ju. Människor brukar känna sig väldigt stressade över att inte ha några pengar
och det förstår jag. Jag brukar säga att så länge jag har så att jag klarar mig så spelar det ingen roll och
det är verkligen något som sätts på prov nu.
För att slappna av idag så ska jag ta med mig mitt skissblock, en bok, koka lite kaffe och ta med i en termos.
Jag har inte riktigt bestämt mig ännu om jag ska till en park eller promenera ut på Reimersholme.
Det var väldigt längesedan jag var i Vitabergsparken och det var även längesedan jag fotade.
Att gå hemifrån lite planlöst gör faktiskt ingenting. Ibland träffar man folk på vägen och ibland strosar jag runt tills jag hittar en fin plats att sitta på en stund.
Hoppas ni får en fin dag i solen.
Do Somethin'
Nu är det dags att slå på radion och börja skaka lite rumpa. Få upp lite pepp och sätta igång och städa.
Jag orkar bara inte stirra på den här röran längre och jag kan inte sitta och ignorera den längre heller.
Visst finns det mycket jag vill och börja göra som inte är att städa, som att läsa, börja plugga till rest tentor, skriva på min bok, ta en promenad osv.
Men ett rent hem leder till en ren hälsa och psyke försöker jag intala mig. Så nu slår jag på min Städ playlist med sånt jag aldrig (nu ljuger jag) lyssnar på annars. Mycket Britney och jag kan verkligen inte hjälpa att det är sånt jag går igång på när jag ska städa men det får mig att börja röra på mig och det är lite vad som krävs för att orka. Ni har säkert också sånt.
Love your coffee, your coffee loves you
Igår jobbade jag mitt fjärde pass. Nu har jag fått lära mig lite utav varje vilket känns skönt.
Det som gäller är bara att få in det så pass bra att jag klarar av att göra det själv, vilket är en
helt annan historia. Det är till och med lite underligt, kan jag tycka, att man står ensam på ett
sånt här jobb, men men. Nu har jag i alla fall lärt mig att göra Latte, Cappuccino, Americano med flera.
Jag lyckades till och med göra ett löv på en latte jag gjorde! Känner mig super nöjd och har
suttit och studerat youtube efter inspiration och tips om hur jag kan göra mönster i kaffet.
Lite trist bara är att jag ändå kommer sätta ett lock på det men öva kan man göra ändå.
Some people just need a high five in the face with a chair
Passar jag inte in i din syn utav hur mamman till dina barn ska se ut? Fan vilken trist mamma dom kommer ha!
Låt mig gissa:
* Jag ser ut att vara mellan 20 och 25 år (Hur kan någon möjligen ta mig på allvar?)
* Jag har konstigt hår (Hur kan någon möjligen ta mig seriöst?)Det är dom två frågorna jag tror spontant dyker upp om det inte är för att jag inte faller i smaken. Givetvis har alla olika smak. Men frågorna ovan kan jag enkelt besvara:
* Jag är snart 28 år gammal vilket du märker om du pratar med mig.
* Jag vet, jag vet! Tjejer ska ha långt svallande hår (gärna jämnt).Om ni killar seriöst går på vad jag har för frisyr så är det ju nå fel på er!!
Det kommer troligen aldrig någonsin hända mig. Visst får jag för mig att spara ut det ibland men det ryker innan det kommer mycket längre ned än axlarna. Om ni visste hur jobbigt det är att tvätta och fixa med mitt hår. Det är kul att sätta upp frisyrer ibland och göra små söta uppsättningar men sen då? När det är så slitet att det nästan går sönder (men aldrig trillar av), ska jag bara fortsätta att spara då? Eh, nej! En mörk page med lugg är väl det "normalaste" jag kommer att sträcka mig till när jag har fått leka av mig med lite roliga färger.
Måste ju passa på innan jag fyller 30 känner jag, för sedan får man vänta tills man är tant har jag hört!
Vad tycker ni att jag ska ha för rolig färg efter det här?
Jag funderar på blått eller turkost!
Jag funderar på blått eller turkost!
There is no end to the possibilities
På fredag är det tydligen dags. Dags att kolla posten, kolla min sida, hålla mig uppdaterad.
På fredag är det dags för antagningsbeskeden att komma upp.
Den stora frågan växer sig starkare och börjar tränga sig fram bland mina tankar som tidigare
fokuserat på helt andra saker.
Ska jag fortsätta plugga eller inte? Det beror nog helt på vad jag kommer in på.
Om jag kommer in på Filmvetenskap så kanske jag faktsikt gör det, fortsätter.
Men då behöver jag lägga upp en plan på om jag kan plugga och jobba samtidigt för annars kommer
jag bara jobba och skriva på min bok istället, läsa en massa litteratur som jag inte hunnit med för att
tråkig kurslitteratur varit tvunget att prioriteras.
Vad tycker ni?
"Espresso yourself"
Jag har legat i ekonomisk kris nu ett tag. Inte vetat hur jag skulle betala räkningarna, mat eller så nästa månad. Även om jag inte har pengar nu så vet jag ändå att jag klarar mig denna månad, jag har mat i skåpen och sparat så jag kan betala räkningarna slutet av månaden, men sen då. Tar ju ett tag innan man får första lönen också och det är ju alltid trevligt att kunna göra något på sommaren.
Men så gick jag på en grupp intervju för ett café, jag sitter där med rosa hår och sidecut. Det kommer in tjej efter tjej med långa bara ben, slät hy och långt hår. Alla av dem ser ut som om de redan jobbar där och jag tänker "Shit, här gäller det att visa framfötterna". I ansökan hade de skrivit att de ville ha någon som är energisk, intervjun börjar.
Efter intervjun känns det helt ok, som om jag skulle ha en chans i alla fall men vem vet eller hur?
Två dagar senare kommer ett samtal, en telefonintervju som pågår i en timme då hon informerar mig att hon ringde till mig först då hon ansåg att det var så dålig känsla i rummet och den enda som hon fick någon riktig energi från var mig. MIG?! Jag skulle få provjobba och läras upp! Jag skulle få en chans att bli utbildad Barista.
Arbetar mitt tredje pass imorgon och det känns faktiskt rätt schyst, som att jag skulle kunna bli bra på det här.
Att jobba på café är ju något jag velat på göra väldigt länge. Ja, alla har inte drömmar om att göra "karriär", vad det nu kan innebära.
Samma vecka som jag har börjat provjobba lyckades jag även (genom en vän) få extraknäck som diskplockare. Vem vet, kanske överlever jag vintern utan att plugga ändå.
