interruptedfashion

Igår var en sån där dag då man bara låg hemma i sängen hela dagen, såg på film och vilade.
Jag kan passa på att slänga ut ett filmtips till er som ännu inte sett The million dollar hotel.
Känslan av 90 talet dröjer sig kvar vilket jag älskar. Den har en subtil humor och charm och fångar en känsla som jag trodde hade gått förlorad någonstans på vägen. Personligen tycker jag att trailern spoilar hela filmen och är ganska så felvinklad. Den ger en ganska dålig uppfattning om vad filmen innehåller så mitt förslag om ni gillar den här typen av filmen är att bara se den.

Oscarsgalan är strax igång. Röda mattan har börjat för flera timmar sen och jag håller på dessa filmer.
The Help


The Artist


Och Hugo.

Det är fler filmer som jag inte har hunnit kika på ännu som jag tror kommer vara fantastiskt bra. De här är några av de jag hunnit med. Jag uppdaterar om det kommer fler favoriter efter när jag hunnit kika på dem.
The Artist hoppas jag vinner många då de är nominerade för 10 Oscars och den står ut väldigt mycket då det är en stumfilm 2012, vilket verkligen tilltalade mig eftersom jag älskar gamla filmer och göra något nytt av det var jätte kul att se och att den gick sammanstrålade med talfilm gjorde den lite extra speciell och de gjorde ett fantastiskt jobb med den.
The Help var otroligt rolig, rörande och vacker. Den inspireade mig till vad jag tror jag kommer skriva min uppsats om i Histora B.
Hugo är mysig, fantastiskt vacker och rörande. Det är en maffig film som kunde ha skippat vissa saker men då den är baserad på en barnbok så förlåter jag den för det. Sjukt snyggt gjord!

Hoppas alla som kollar på Oscars inatt får kul!
Vilka håller ni på?

Jag ser otroligt mycket på serier och jag brukar ha missat en del som jag börjat titta på teve och sen nu tar jag igen allt då jag bara sträck kollar hela serien och gör det till ett smått missbruk. Jag har idag samlat ihop mina top tre bästa serier som jag kan minnas genom tiderna. Det finns många andra som jag också rent av älskar. Men de här är de som stått ut mest för mig tror jag.

Till att börja med har vi Pushing Daisies som tyvärr endast fick två säsonger.


Den klassiska och allas älskvärda Gilmore Girls som fick hela 7 säsonger.


Och avslutligen Lie to me som höll ut endast tre säsonger innan den lades ned.


Vad har ni för favorit serier genom tiderna?

Ikväll har jag tagit mig igenom inte mindre än tre filmer. Den första var denna.
I en film där det mesta sägs med en blick var jag väldigt skeptisk till Anne Hathaway som Jane Austen.
Men filmen var rakt igenom vacker och jag rekomenderar den varmt.
Becoming Jane

Den andra var Persuasion från 95 och den tredje var Blue Valentine.

BBC films har kommit ut med en film som jag undrar varför man inte hört mer om.
My week with Marilyn.

Igår såg jag en film som jag känner att jag måste rekommendera. Den har vissa liknelser med Running with Scissors och A love song for Bobby Long som jag var tvungen att bortse lite från för att kunna gilla den. Men det är en bra drama komedi för den som har distansen när det kommer till trasiga familjer.
Denna film innehåller t ex en nedknarkad Zooey Deschanel.


En alkoliserad Ed Harris vars fru gått bort och han kämpar för att hålla sitt författarskap vid liv.


Och slutligen Will Ferrell i kajal och munkjackor. Han har en väldigt bra roll i den här filmen, kanske den bästa sen Stranger Then Fiction.


Trailern kan ni se här.

För känsligare tittare som tänker att det här är en rolig film. Den är lite tyngre än vad trailern ger sken av.
Jag vill bara förvarna.

En av början av 2000-talets bästa filmer är Ghost World.
Jag såg den på bio med min mor som tyvärr inte alls uppskattade den lika mycket som mig.
Efter det har jag sett om den om och om igen. Hur kan man inte gilla en berättelse om två tjejer som dissar alla i High School och vägrar gå på Collage (och det här när man själv går på Gymnasiet) och istället spenderar sin sommar med att bla följa efter random människor.
En tjej som färgar håret grönt, har olika läppstift på sig i nästan varje scen, lyssnar på Indisk rock och Jazz.
En helt underbar och väldigt snygg indiefilm.

1998 blev Fear and loathing in Las Vegas film. En bok man sa att det inte gick att göra en film på blev det och är välkänd idag för sin sjuka humor och något som sägs spegla delar av Hunter S Thompsons liv.
Jag läste boken för många år sedan när jag var på läger i USA. Det tog mig två dagar att läsa ut den och jag skrattade en hel del under tiden. Ungefär ett halvår senare såg jag filmen för första gången och den blev nästan omedelbart en film jag lade på topplistan.

Jag vet att det här inte är en film för alla och det är nog en av mina mer avvikande filmrekommendationer.
Men jag älskar den verkligen.

Här om dagen så hittade jag en trailer på en film som heter The Rum Diary. Lite senare så fick jag reda på att den inte har haft premiär ännu. Den kommer ut på biografer i USA i Oktober men när den kommer till Sverige har jag ännu inte hört något om. Huvudkaraktären spelas även i denna film utav Johnny Depp och filmer har en extrem Fear and Loathing anda över sig då han igen ska portrettera Hunter.
Just nu är jag på jakt efter boken som jag fick reda på att även den är skriven av Hunter S Thompson.

Här är ett smakprov på filmen och jag längtar verkligen tills den kommer.
Om någon hört något om när filmen släpps här i Sverige så får ni gärna dela med er till mig.

Här har vi tre bilder från tre filmer som jag fullkomligt älskar.

Först Coraline. En uttråkad liten flicka som flyttat in med sina föräldrar i ett nytt stort hus och hittar en liten dörr bakom tapeten efter att ha fått en liten docka som ser ut precis som henne själv.



Igår såg jag Fantastic Mr. Fox/Den fantastiska räven.

Detaljerna i dessa filmer är otroliga. Denna är regiserad av Wes Anderson som är en av mina personliga favorit regisörer. Och som vanligt i hans filmer så är musiken riktigt bra.


En annan favorit är även Wallace and Gromit, The curse of the Were-Rabbit.

Jag gillar även deras tidigare kortfilmer men i den här är det mer äventyr, mer humor och massa kaniner.

En vackrare film får man nästan leta efter. Jag blev rekommenderad denna av Livsjakt.
Man kan inte hjälpa att sitta med hjärtat klappande till och från och i slutet av varje avsnitt, utbrista ett "Nej!" och direkt slänga sig på nästa avsnitt. Jag fick rysningar och gåshud av de vackra miljöerna. Bomullsfabriken var en av mina favorit miljöer.

Jag hittade ingen jätte bra trailer tyvärr, de är allt för avslöjande anser jag.
Men har ni en tidigare förtjusning i Stolthet och Fördom med Mr.Darcy den stela Mr.Darcy och den envisa Elizabeth Bennet. Då har ni grunden för denna gripande mini-serie av BBC.

Har ni fler tips på mini-serier till mig så tar jag tacksamt emot.

Ibland är det skönt sådär på en söndag när helgen närmar sig sitt sluta att luta sig tillbaka och titta på en gammal film som man missade lite halft när den gick som mest på teve. Alltid fanns det någon anledning.
Flaschdans, för ser som också lyckades se bara någon bit här och där, handlar om Alex som jobbar som dansare och svetsare. Hon blir utbjuden av sin chef som hon hela tiden stretar emot samtidigt som hon försöker lyckas som dansare vilket är hennes stora dröm. En alldeles lagom söndagsrulle med lite härlig musik tycker jag.

Idag har varit en söndag att spendera med att tvätta, läsa och se på filmer. Jag har sett två filmer som jag inte anser är värda att nämna. Dock förväntade jag mig inte mycket mer. Men finns det möjligen något bättre än BBCs mini-serier?


Jag tror men kan inte vara helt säker på att den första mini-serien från BBC som jag såg var Casanova.
Den gick på Svt och vi satt som fastklistrade framför den passionerade serien som var något helt annorlunda från vad jag tidigare sett.


Stolthet och fördom är en klassisk mini-serie som jag tror de flesta känner till. Alla trånar vi efter den stilige och mystiska Mr Darcy. I veckan såg jag även omfilmatiseringen av denna film och jag var skeptisk till en början men sveptes snart med i dramat och föll för den vackra fotografin och drogs med i deras ändlösa dispyt. Men man måste lägga lite åt sidan hur det är och hur det bör vara.


En till film som jag sett fler versioner av och hoppas att få se ännu en är Jane Eyre.
Om man är tagen av denna historia så kan jag även rekommendera boken "The Eyre affair".
(Jag läste den på Engelska och kan inte stå för hur översättningen är för den känner jag inte till.)


Och till sist har vi den kära Emma. Som vill så väl och ändå går det lätt så fel.
Ni som gillar filmen Clueless känner nog till att den är baserad på Jane Austens "Emma".
Ikväll ser jag klart på BBC's tolkning.

Snart är jag inne på tredje säsongen av min nya favorit serie Psych.

Psych handlar om Shawn Spence som har en förmåga att observera detaljer. Han påstår att han är synsk för att få hjälpa polisen lösa fall och öppnar en dektektivbyrå med sin bästa vän Gus.
Shawn har en pappa som är tillbakadragen polis och är väldigt hård. Varje avsnitt inleds med Shawn som liten.
Och bara introlåten får mig på bra humör.

Själv gillar jag ganska överdriven humor när den håller sig på ett visst plan och det här är en av de roligaste serierna jag sett på länge. Det här tittar jag på varje dag och de har nu blivit godkända för en 6 säsong som sätter igång i September.
Detta är en serie som jag verkligen rekommenderar.

Och efter att ha sett denna lyckades jag även snubbla över den här för alla er Psych/Supernatural fans.




Har ni någon serie som ni följer som gör er på lite extra bra humör eller så?
Det behöver inte nödvändigtvis vara en komediserie.

Den 16 September är det sagt att den nya Jane Eyre har premiär i Sverige.
Jag har hittills sett två versioner och ser väldigt mycket fram emot att se den här.
Handfallna bilder, mysteri, förälskelse, tragedi och hemligheter. Kan det bli bättre?

2008 kom Bill Mahers Religulous, en film som klämmer på en ömtålig tå. Nämligen Religon.

Många anser att det är skämsigt att säga vad man tycker om detta ämne om man inte har en religon.
Andra tycker kanske att det är förolämpande att någon säger något annat än det man tror om man har olika religon.
Politik och krig styrs till stor del av religon.
Den här filmen säger mycket av det där man gärna vill säga men inte vågar och den tar upp det viktigaste av allt men det får ni stanna kvar till slutet av dokumentären för att se.

Bill Maher har lyckats framställa en rolig, skruvad och otroligt provocerande dokumentär om något som många utav oss väljer att ignorera eller tvärt om att ägna hela våra liv åt.

Jag anser att han tar upp många viktiga punkter som vi kan tänka mer på. Här nedan har ni trailern för att få en liten inblick.