interruptedfashion

Igår stötte jag på den här bilden och fick gåshud. Jag minns när jag brukade stappla ut i vardagsrummet som liten och där satt pappa på golvet med en penna i ena handen och kassettbandet i andra och kisade medan han försökte precisera. Ibland hittade han ingen penna och fick använda sina allt för stora fingrar istället. Jag minns hur han brukade sitta med lillfingret och försöka haka nageln i för att sen metodiskt ge bandet en liten rörelse för att få rätt effekt. Själv har jag ganska små fingrar och har nog inte använt mig av en penna mer än två tre gånger.

Har ni något minne att dela om det här eller liknande?

De viktigaste stunderna i våra liv förväntar vi oss att de händer under en längre tid.
Att de kommer under en utdragen period. Problemet är att det sällan är så.
Vi kan önska hur mycket vi vill att det vore så men de viktigaste stunderna i våra liv, de som kommer påverka oss mest, händer oftast i en handvändning. De inträffar fortare än vad vi hinner inse.
En dag vaknar vi upp och inser att inget längre är som det brukade vara. Allt är förändrat och vi känner inte längre igen oss själva eller det liv vi lever. Vi vandrar ensamma i en spökstad.

Ibland är förändring något vi väljer själva, ibland är det något som är påtvingat och ibland händer det av misstag och vi gör vad vi kan för att bearbeta ta oss förbi och över till andra sidan. Där det förhoppningsvis känns bättre än i den ensamma spökstaden där vi inte ens känner igen oss själva.

Ibland behövs någon som påminner en att man klarar faktiskt det där som man så lätt glömmer bort att man kan när det blir för mycket på en gång.
Ibland behöver man höra att man ändå är rätt okomplicerad fast det kanske inte känns så.
Ibland behöver man få känna att man inte är ensam.

Ibland behöver man kämpa lite mer än vad man kanske orkar för att komma vidare.
Ibland är det bara så det är.

what good is a mistery if you're not trying to figure it out?

Ikväll överväldigades jag något av saknad för alla fina människor som försvunnit ifrån oss de senaste åren.
För lite mer än ett år sedan dog min kusin. Sista gången jag såg honom var på min mosters begravning året innan det och det slog mig ganska hårt. Av saknad och sorg.
Och då tänkte jag att ibland behöver man bara en ordentlig kram för det känns så oerhört ihåligt när man sitter alldeles ensam och tänker tillbaka på sånt.

Klockan rör sig med tunga steg mot två. Två på natten och här sitter jag sömnlös med regnet smattrande mot fönsterbläcket och bildar magsår inför en uppgift som känns helt omöjlig. Det känns som om jag vilseleder mig själv i ett hopplöst hav av ord som inte ger mig någon betydelse där jag ska försöka sortera ut vad de betyder och inte kommer fram till någonting alls.
Klockan närmar sig två och nu har jag bestämt mig för att jag inte kan göra mer. Nu är det sömnen som får ta över och drömmarna som får omsvepa mig i hopp om att imorgon blir en lite bättre dag.
En dag då saker löser sig.

Andra dagen i skolan och idag har jag gjort ett stort och tungt matte prov på fyra timmar.
Matteprov är bland det mest plågsamma jag vet. Jag får andnöd mitt i och så börjar tårarna komma, panik bryter ut så som det ofatast gör när jag känner mig ihop pressad mellan framtid och ovisshet.
Vilket inte alls hjälper. Det ända man kan göra i en sån situation är att andas, rensa tankarna och försöka fokusera på uppgiften.
Men nu har jag tagit mig igenom detta och nu finns inget mer att göra.
Det är bara att släppa allt och hålla tummarna för att jag gjort tillräckligt den här gången.

Jag har även hunnit bli begravd i läsning från mina nya lärare. Jag läser ju som sagt tre kurser och i de kurserna så ingår en hel del läsning. Tills imorgon har jag 48 sidor läsning och till på torsdag har jag 58 sidor.
Imorgon när jag har slutat min lektion på eftermiddagen tänkte jag ta läsesällskap och sätta mig någonstans med en stor kopp te och mina böcker. Insupa ett stimmigt Stockholm, en rykande kopp som värmer lättfrusna fingrar och bara andas ut.



Jag tycker jag förtjänar det nu.

När jag var yngre älskade jag bl a Bamse, Knasen, Acke och Modesty Blaise. Vi hade alltid dem på landet. Inne på toaletten och högar med dem under våningsängarna i de små rummen, vägg till vägg, täckta blommiga 70´tals tapeter. Där låg de blandat med Modesty Blaise, Fantomen, säkert X-Men och andra underliga gamla serietidningar från förr som mina farbröder hade samlat på. När jag hade läst ut mina böcker eller tröttnat på att stirra in i tapeterna som jag var helt övertygad om hade ett dolt budskap under mönstret då brukade jag rota fram gamla tidningar där underifrån, tända sänglampan och krypa ihop med en yllefilt. Insupa dofterna från det gamla huset, sängkläderna och läsa de gulnade serietidningarna från under sängen.

När Kent spelar på radion och vinden busar till håret, pärlor av morgon regn lämnar fukt på fingrarna, då skickas elektriska rysningar under huden och reser varenda hårstrå på armar och nacke.

Den här sommaren ska jag

 

Ha badat åtminstone två gånger.

Lära mig Origami, tänkte börja med stjärnor, hjärtan och båtar sen fortsätta med de söta fåglarna.

 

Läst ut minst fem böcker.

Norwegian Wood, The Great Gatsby, Animal Farm, One hundred years of solitude och The Heart is a lonely hunter.

(bok och filmtips i vad ni tycker verkar min stil är varmt välkomna.)

 

Lära mig lite mer fraser på Franska.

 

Börja sy tygtavlor igen.

Umgås så mycket jag bara kan med fina vänner.

Hitta planer för midsommar.

Vad vill ni ha lärt er eller bara ha gjort den här sommaren?

Namn: Jeanette

Piercingar: Inte min grej

Tatueringar: Ja en liten på handleden. Det är mitt stjärntecken.

Längd: 1.68

Skostorlek: 38-39 som oftast.

Hårfärg: Jag är lite osäker men den är definitivt brun. Just nu är den guld/silver/blond/brun beroende på belysningen. Är på jakt efter en ny hårfärg.

Fräknar: Massor på näsan så fort det kommer lite sol. Det brukar sprida sig till kinderna också.

Motto: "People are just as happy as they make up their minds to be." – Sen försöker man ju så gott man kan leva efter den också.

Mer om mig…

Vilken parfym använder du? Ralf Lauren - Romance

Önskar du att du bodde någon annanstans?

Inte just precis nu, men ganska ofta skulle jag gärna vilja bo i Paris. Det är lite av en dröm för mig som jag hoppas få uppnå någon gång snart.

Vad är du rädd för?

Är rädd för insekter (främst de med alldeles för många och långa ben) Clowner, porslinsdockor och jag blir lätt nervös när jag går vilse själv.

Tycker du om att tvätta?

Jag tycker att det kan vara ganska så avslappnande att tvätta men jag irriterar mig lätt för andras tvättvanor och när jag blir äldre så vill jag gärna ha ett hus med egen tvättutrustning så att man slipper med all smuts när man försöker få något rent.

Pluggar eller jobbar du?

Just nu har jag sommarlov men annars så studerar jag på Komvux på Södermalm i Stockholm. Jag läser väldigt blandat med kurser och det är tänkt att jag ska studera minst ett halvår till innan jag blir färdig.

Vad vill du bli?

Jag vill bli massor av saker men det är ju svårt att bli allt på en gång. Jag skulle gärna vilja bli författare och lärare i längden. Men innan dess skulle jag vilja prova på allt från att jobba i skivbutik till att arbeta som stödperson på något gruppboende för ungdomar med psykiska störningar/sjukdomar.

 

Favorit…

Film: Jag kan inte välja en så här får ni en topp fem

A Love Song For Bobby Long

It´s all gone Pete Tong

Angel_A

Amelie from Montmartre

Stranger Then Fiction

Låt: Bara en? Det beror ju helt på vilken stämning det ska vara, vilket tillfälle och sånt.

Danny´s Song – Anne Murray (för när jag vill sova)

Kevlarsjäl – Kent (När man vill lyssna på poesi)

Young Folks – Peter Björn och John (När man vill dansa till något glatt)

Fallin´ - Connie Francis (När man vill lyssna på något som boostar egot lite)

Le Responsable – Jacques Dutronc (När man vill lyssna på något Franskt som man inte kan låta bli att dansa till)

I´m Gonna Be(500 Miles) – The Proclaimers (Något man inte kan låta bli att bli glad av)

och massa fler...

Kaffe: Svart (helst Zoega mörkrost)

Te: Lapsang Souchong eller Söderblandning.

Läskande: Pink Lemonad eller citron/limedryck

Klädesplagg: Mina svarta höga shorts med guldknappar till någon söt topp är nog min favorit kombination just nu. Det och min jeans klänning.

Serie:

Lie to me

How I met your mother

Raising Hope

Pushing Daisies

Sak att göra:

Sy tavlor, skriva, läsa, umgås med vänner i allt mellan park till Café eller varför inte några stationer på tåget.

Blogg:

Petra

Anna Malmberg

Spruckna Bomullsdrömmar

Fredrik Strage

Färdsätt: Tvärbana eller Tunnelbana.

Senaste …

Boken du läste? Jag brukar ha bättre koll på mig själv men jag minns faktiskt inte. Just nu läser jag dock Norwegian Wood – Haruki Murakami och den räknar jag med att ha läst ut ganska snart.

Saken du köpte? En liten jordglob

Filmen du hyrde? Det var längesedan jag hyrde film nu faktiskt. Senast hyrde jag Ghost World igen. Jag älskar introlåten och när de filmar alla lägenheterna i huset och hur de stannar på Enid och zoomar in på när hon dansar och musikvideon är oförglömligt brilliant.

Filmen du köpte? En tecknad film om lysmaskar som jag inte minns vad den heter. Jag såg den när jag var liten och fick för mig att jag ville ha den. Den var magisk då och något sånt måste jag bara ha tänkte jag. Något som kändes magiskt och tryggt.

Låten du hörde? (Don´t fear) The Reaper – Blue Oyser Cult

Personen du träffade: Gabrielle (se bild)

(bildkälla: Weheartit)

Imorse vaknade jag upp lite senare än vanligt och tog mig en kopp te vid fönstret i köket. När jag dricker te när det är varmt nu så brukar jag alltid tänka på Alkemisten och när de dricker te de allra varmaste dagarna ur kristallglas i kristallbutiken. Jag var inte super förtjust i boken men den biten etsade fast sig hos mig som något väldigt vackert som kommer att stanna kvar.

Sedan har jag varit på pysseljunta borta vid Sickla Udde. Himla fint, hade aldrig tagit mig dit ut tidigare och åka tvärbana har blivit lite av en sommarkärlek för mig, annars brukar jag vara lite mer för smutsiga tågperrånger och skräliga tunnelbanor.

Jag kilade iväg någon gång efter lunch och bytte till tvärbanan vid Liljeholmen, njöt av vårsolen som lekte med skuggorna genom löven på träden som susade förbi utanför. Skuggleken speglade sig i min bok som jag håller på att läsa och helst inte vill släppa ifrån mig just nu. Jag stannade i Sickla några timmar för pyssel och trevligt sällskap där jag tog upp att sy igen. Mitt pysslande har fallit lite ifrån mig den senaste tiden eftersom det har varit så nytt för mig med skola och allt vad kurslitteratur heter.
Så en halvfärdig tygtavla och ett armband senare så är jag påväg hemåt igen.

På tvärbanan hem sätter sig en halvsöt pojke bredvid mig med en sönderläst bok som han tar upp ur sin slitna ryggsäck. Han har rutig shorta och stentvättade jeans och blir ett trevligt läsesällskap på vägen hem då vi senare hamnar på samma tunnelbana.
När jag kliver av vid min station gåläser jag fram till min port och skyndar upp för att hinna till tvättstugan i tid.
Av någon anledning så är det svårt att komma i tid till att tvätta.
Jag lyssnar på gamla 90 tals rock låtar på min kasettbandspelare medan jag sorterar kläderna och häller i tvättmedel i maskinerna.

Jag har tre kassettband som jag lyssnar på för tillfället. Det ena är ett bandband som jag spelade in från lite olika skivor när jag var yngre, allt från Vertical Horizon, Matchbox Twenty till Tracy Chapman - Fast Car som bara är några av otroligt nostalgiska låtar för mig. Det andra kassetbandet är ett okänt rockband. Jag köpte deras kassett när jag var på en spelning på Debaser. Kassetten är rosa och omslaget har ett dinosauriehuvud på framsidan. Den sista och tredje kassetten jag har är ett franska band med fraser och konversationer som jag fick av min mor för att jag vill lära mig prata franska. Jag har även tillhörande böcker från 70 talet som är lite gulnade i omslagen.

Våga prata, våga känna, våga finnas, våga be om hjälp, våga be om en kram och våga säga ifrån.

Ibland när någon försvinner så känns det som om hela världen försvinner med den personen en stund. Vare sig personen aldrig kommer tillbaka igen eller inte alls går särskilt långt utan bara blir en annorlunda del av vardagen.

Det gör ont och sliter mig i stycken inombords. Aldrig har jag känt mig så sliten inuti. Så ensam i mig själv. Dom säger att det är nyttigt att vara själv att vara ensam och uttråkad men hur kommer det sig att ingen annan behöver vara det? Eller är det bara som det ser ut på utsidan?

(klicka på bilden för länk)



Mitt hjärta slår för hårt. Jag vill kyssa dig mest hela tiden men allra mest just nu nu nu.