När ingenting är allting och allting är vackert.
Ibland känner jag knappt att det är sant att jag kanske mår det bästa jag gjort på så himla länge och lever på nästan ingenting. Inget jobb, knappt en inkomst och ändå lyckas jag hänga med mina vänner så mycket som jag gör och det är så himla fint. Jag förstår knappt hur det går till. Men det är som att stjärnorna lyser klarare, månen mer intensiv och allt är bara så vackert.
Kommentarer
Trackback
