Hjärnspöken och rädslan av att slitas isär.



En liten resumé över det som hänt på senaste. Jag tror nämligen att det var lite såhär M kände när vi blev tillsammans. Trotts att vi varit bekanta i så många år så var det så mycket under ytan hos varandra som vi har börjat upptäcka. Så mycket som dragit oss allt närmare när vi kom över rädslan av att slitas isär. En vag rädsla ligger nog kvar men vi har kommit överens om att inte låta den förstöra. Att inte låta spökena ta över. För det här är värt att stanna världen för.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0