interruptedfashion

 

Igår satt jag på tåget i 20 minuter och kom upp med 12 stycken karaktärer till en ny novell som jag har börjat klura på. Min bok har jag lagt på is en liten stund för att kunna se den med lite nya ögon när jag återkommer till den. Det blir lätt att man stirrar sig blind efter ett tag. Nog för att jag gärna vill komma framåt i historien och nog för att jag har en tendens att påbörja projekt som jag sällan avslutar men årets mål är ändå att jag ska skriva klart den här novelllen och min önskan är att få den publicerad hos Novellix.

Jag älskar deras små noveller dels för att de är så små så man kan stoppa dem i fickan, dels för att det oftast har så otroligt vackra illustrationer på omslagen. Det är även alldeles lagom läsning när man egentligen inte har tid att plöja böcker och bara vill ha en tillflykt för en stund och smita in i en annan värld. En värld bort från ens egna bekymmer, en plats bort från skola och jobb eller vad man nu har hängande över sig.

Jag har mailat dem och hoppas hoppas verkligen på att få svar om vad som krävs för att få en novell publicerad där.

 

Min novell kommer hur som helst att ta plats i ett trapphus där vi kommer följa vad som händer med människorna som bor där men endast vad som händer i just trappen. Tanken är till viss del att läsaren ska få skapa sin egen idé kring vad som kan hända bakom stängda dörrar mer än vad som berättas ute i trappen.

De tolv karaktärerna som lever i det här huset har de flesta ganska utmärkande personlighetsdrag och är unika på sitt eget sätt. Jag tror den kommer både bli roligt och en utmaning att skriva. Mer vill jag inte avslöja.