tanken av att tankar kan limma varandra
Tankar snurrade runt. Ett oroshjärta som höll på att gå itu av allt runt omkring, situationer hon trodde att hon klarade av. Oroshjärtat, limmat endast av kedjerök och tanken av att tankar kan limma varandra och så småningom göra allt helt igen.
En man hoppar på tåget som snart ska lämna perrongen. Hon ser honom i ögonvrån utan att reflektera.
Hej! Ja du! Allt kommer ordna sig! Ropar han plötsligt till henne. Dörrarna stängs framför honom och tåget rullar ut från perrongen. Hon sjunker ned på marken som smutsar ned hennes jeans, med ciggen i handen, kajal målade ögon fylls med tårar som fläckar bleka kinder. Händerna förs framför ansiktet och axlarna skakar upprepat där folket passerar.
så fint!
Åh, jag känner verkligen igen mig. Allt utom att någon skulle lägga märket till en. Men så himla fint ändå. Du skriver så bra! Jag önskar att du skrev mer.
har inte läst boken, men kan tänka mig att det blir en intressant diskussion, inte bara om filmen. man blir så oerhört frustrerad över att dem inte bara kan rymma! åh.
