Poesi på bild
Igår gick jag igenom lite gamla bilder och hittade de här. Ett tag så fotade jag allt möjligt underligt som jag såg påvägen. tyvärr är bilderna lite små men jag gillar dem verkligen ändå på något sätt.
Spegeln i en liten lövhög utanför en kyrka och rost som runnit ned från ett ventilationssystem.
För mig var det något poetiskt.
snygga!!
svar: Ja absolut kan jag känna så.. När jag går på stan (inte i stan där jag bor men där jag jobbar) så känner många till mig och många ser mig som den sjuka Jessica, men också den starka Jessica. Många kommer fram och frågar hur jag mår osv. ibland hade det varit skönt att få höra "har du gjort nåt kul i helgen?" istället för att alla enbart pratar om hur jag mår. Samtidigt har jag byggt upp den bilden själv, och det har varit värt det då jag VET att jag hjälper många andra unga som mår dåligt genom min blogg.
Lyckan man känner när man får mail och folk berättar att de lyckats pga mina tips hålla upp att självskada eller när man hör att någon har spolat ner sitt sista rakblad i toalettstolen så är det SÅ värt det. Jag vet att jag inspirerar många och det kan jag leva på i evigheter!
Kram
