interruptedfashion

Min dator sa god natt och vaknade aldrig mer.
Jag vinkade farväl till långdragna mornar och halvtimmes turer till arbetet.
Nu vaknar jag till klockan 5 på morgonen för att envist kunna få snosa i ytterligare 20 minuter. För att borra ner näsan under täcket och lägga huvudet åter igen på den mjukaste kudden.
Sen går jag beslutsamt upp för att förinta plågsamma ljud som kommer från köksugnen.
Tekokaren knäpps på. Vattnet är redan förberett kvällen innan.
Värkande fötter mot ett svalt hallgolv, badrumsspegeln ignoreras tills sminket måste kletas på, rouge på kinder för att skapa en illusion av att jag inte är så livlös som jag kanske annars skulle ge sken av.
Bara fötter mot spisluckans handtag, på en stol i mitt petite lilla kök. En stor kopp Lapsang får mig att slappna av, en stund innan det är dags att sätta strumpor på plats och ge mig av.
Varje morgon kommer jag ner till en öde platform. Varje morgon är det svart som natten när jag vaknar.
Varje morgon tar jag bussen från en hållplats där bussar inte går tillräckligt ofta.
Varje morgon tar den bussen mig en halvtimme från min verklighet, min dröm, min längtan, min framtid.
Moln tyngd av droppar har legat över himlen i en veckas tid. När dimman ligger lågt på ängar och vattenbryn då dansar älvorna. Den här morgonen såg jag älvorna dansa på ängen.
Jag kan inte säga så mycket om mitt nya jobb förutom att det är högt till tak, där finns många fina människor, där finns en matsal med fyra nya rätter varje dag, fast jag har matlåda ändå. Där finns en gamaldags låda som fylls på med godis, man kan stoppa ner en tia eller två femmor och välja en av vad man vill.
Det finns en cirkuleringslista där man kan välja bland tre filmer om man skriver sitt namn på ett papper.
På buss resan hem varje dag från jobbet så läser jag eller lutar huvudet mot glas och glider i förväg till mina drömmar, till min framtid, min längtan, min verklighet.




Länk