Pennan mot pappret
Helst av allt ville jag gömma mig inne på tjejernas toalett, på skolans tak eller i data salen när ingen annan var där.
Mina fingar blir lätt frusna, förhårdnade och blå av att jag håller pennan alldeles för hårt och för att jag suttit två timmar i elevhallen igen med pennan mot pappret och en kopp te som bortglömt blivit kallt. Över 40 sidor fyllda med text om ingenting. På baksidan, innuti alla skrivhäften och på kläder jag slängt för länge sen. Jag kunde inte konsentrera mig på skolan.
Jag slöt ofta ögonen och drömde mig bort till en framtid med en skrivmaskins trygga klickande och fingrarna som glider så enkelt fram. En cigarett som ligger och ryker på ett fat bredvid. Texter jag kladdat ned på papper ligger i högar omkring. Hundra tals böcker ligger utspridda och jag har läst dem alla om och om igen.
Färg som kladdas på paletter i en bildsal där vår lärare cirkulerar för att se på. Jag trodde det skulle vara min dröm.
Varför var det inte det?
Med ett hål i själen och ett falskt leende låtsades jag att jag hörde hemma där.
Kommentarer
Postat av: Lisa
himla fint.
Postat av: lovisa/polichinelle
jag skulle vilja uppdatera mitt svar om norweigan wood nu när jag läst ut den. den är absolut läsvärd! mycket välskriven och drömsk.
Trackback