Ensliga Gränder i Gamla Stan
N;
Det hade blivit mörkt när du följde mig genom ensliga gränder inne i Gamla Stan. Vi tog en kaffe på Edenborg och skålade så att det skvätte lite utanför. Vi gick runt hörnet på Stampen och du sa att du varit här förut. Jazz var ett gemensamt intresse vi delade. Så du höll upp dörren åt mig och jag fimpade min cigg.
Där fanns en million små prylar på väggar och i tak. Bandet skulle börja spela riktigt snart. Vi tog en varsin Ginger Ale tog av oss jackan och pratade om sigill, vattenstämplar och postgången på 17-1800´talet. En underlig Norrman kom förbi och snubblade runt. Han var full, glad och dansade omkring framför scen. Det var mesta dels blåsorkester och det var hur mysigt som helst. Du stampade takten med foten och jag log för mig själv.
Sen promenerade vi upp mot slussen och du kysste mig tveksamt innan du sa, Farväl.
Så fint. Du skriver otroligt bra.
Åh nej tvärtom jag tycker att det är trevligt när det snackas mycket om Gud. Det avgjorde, den boken vill jag läsa! Tack för tipset!
(Såklart!)
Först så trodde jag att det stod Norman (som i Norman Bates), vet inte riktigt hur jag tänkte då.
Cute cute.
du skriver så himla bra!
SV ; klänningen är supersöt, kvinnan som bär den likaså. mannen med kameran hade jag inte lagt märke till innan. men visst är det lite roligt :)
din blogg är himla mysig
