interruptedfashion

Har du någonsin låtit varenda grässtrå kittla fingertopparna när du flyger barfota ut på ängen en midsommardag när solen skiner och blommorna växer som ogräs. Fikat är uppdukat och ängen är full av andra barn som skrattar och leker, plockar blommor och dansar runt som om de gjorde något annat så skulle det göra allt för ont, ont innuti för att dagen är för vacker för att låta bli.



Har du någonsin känt att känslorna tar över så pass att du inte kan kontrollera vad du gör.
Så pass att du ser dig själv utifrån, men känslorna har tagit över så att det ända du kan göra är att se på.
Har du någonsin tappat kontrollen. Känt att det här är inte jag men av någon anledning så går det inte att förhindra. Det sker helt av sig självt, men du vill inte. Du får inte. Men sen är det bara så det är.



Har du någonsin känt att din bästa vän är ett djur som inte kan tala tillbaka till dig men som du bara vet förstår precis hur du känner och tänker.



Har du någonsin känt dig bäst på någonting?
Jag var bäst på Domino. Nu minns jag inte alls hur man spelade det.
Men när jag var ca 8 år fanns det ingen som kunde besegra mig.



♥

Har du någonsin suttit på ett café tills alla cigaretter är slut i paketet och sista bladet i boken är läst.
Du inser att du har suttit där i timmar. Det känns lite som att du har förlorat en vän.
En av de vackraste böcker jag läst var Anne på Grönkulla. Jag grät när den var slut.
En av de vackraste styckena i hela boken var när hon lekte med sin vän i glasskåpet.
Jag blir så lycklig i hela kroppen av att läsa den boken. Karaktärerna blir en del av ens liv och när de försvinner så gråter jag.

Vad har ni för böcker som ni känner så för?