Silence is not the way, we need to talk about it
(Bildkälla)
Idag känner jag mig lite vilsen.
Men det är väl okej att känna ibland. Jag försöker tillåta mig känslan en liten stund så att det kanske går över sen.
Under en lång period så visste jag alltid hela tiden vad jag ville bli. De bara fanns där. Jag ändrade mig hela tiden, men det gjorde inget, för jag visste alltid vad jag ville.
Nu har jag ingen aning om någonting allas. Vad gör man då? Jag brukar hjälpa andra med att göra listor få dom att berätta om hur det var förut och komma fram till genom det vad som hände på vägen.
Tyvärr är det inte lika enkelt att vara så objektiv när det gäller sig själv.
När det gäller sig själv så är det ibland svårt att se vad som händer och var man är påväg.
Att man kanske hamnade fel någonstans på vägen.
Jag tror nämligen att livet är lite uppdelat i små stigar. Hamnar du på fel stig med en återvändsgränd eller kanske i en stad så står du kvar där utan att ibland vända om och se var det blev fel för att sen kunna gå tillbaka och ta rätt väg istället. Eller en annan väg och se var den leder. Eftersom det finns så många stigar så är det väldigt lätt att gå fel. Eller bli förundrad av blommorna på vägen. Bli förtrollad av skog och människor du möter. Kanske är man tvungen att ta vissa omvägar ibland just för att träffa de rätta människorna. Men just nu så händer mig ingenting och jag börjar bli lite rädd.
Jag vet inte vad jag bör göra, men jag vet att det är någonting. Så nu är det dags. Dags att prova något nytt.
Det är spännande hur man kan känna sig så livrädd ibland över att prova nya saker. Det är ytterligare ett bevis på att man har stått stilla alldeles förlänge.
Vad vill ni bli när ni blir stora. Hjälp mig genom att dela med er av era tankar och dra lite inspiration från det.
Translation:
Right now I feel a little stuck with what I want to do in life. It would really help if you want to tell me what your dreams of becoming something is.
förlåt för ett sent svar på kommentaren; bra fråga, på insidan vill jag att folk ska se mig som fnittrig, envis, kreativ och modig!
Hur vill du att folk ska se dig? :):)
Hoppas din vilsenhet försvinner, jag tror inte livet är stigar där du kan gå fel. Jag tror varje stig är meningen och leder en precis dit man ska. Man ska bara lära sig förstå att man alltid är exakt där det är meningen, och omfamna det! <3
Jag håller med Sofia, bara för att det känns som om du kommit fel betyder det inte att du är vilse, du har bara inte kommit igenom skogen.
♥
För några år sedan ville jag bli obducent, jag fascinerades av patologerna i Beck och CSI och ville bli en själv. Lite av en mordutredning, utan action.
När jag låg på sjukhuset förra vintern så såg jag filmer hela tiden för att jag inte kunde eller fick göra annat. Då slog det mig att det var filmregissör jag ville bli, det var liksom det kompletta. Men mamma krossade min dröm och tog ner mig på jorden, och nu vill jag bli lärare. :)
Heej hej (L) Jag har kollat in din blogg och jag tycker att den är jätte bra och intressant ;)
Kolla in min blogg www.saniistheshit.blogg.se
Där jag bloggar om livet som dansare och massa andra saker :)
Vad sa jag för fel?
kramar i massor på dig. det ordnar sig ska du se. fina bilder som vanligt och det här stämmer så jävla bra in på mig just nu:
"Det är spännande hur man kan känna sig så livrädd ibland över att prova nya saker. Det är ytterligare ett bevis på att man har stått stilla alldeles förlänge."
nu får jag ännu mer ångest för att jag aldrig tar tag i mitt liv... och jag rädd och allt är mest ångestladdat och jag bara står stilla på samma ställe. men någon dag borde jag bli less på att bara gå hemma och söka en massa jobb eller börja plugga, men ska iaf börja plugga till hösten hoppas jag!
