interruptedfashion

E;

Vi satt kvar en dag efter skolan. Sista lektionen var över för längesen.

Han hade ljusbruna ögon, lite för lång lugg och väldigt markanta kindben som jag försiktigt smekte med blicken och glömde för en stund bort att han kanske skulle se på mig och veta exakt vad jag tänkte.

Vi satt där alldeles för länge och jag fnittrade alldeles för mycket.

Plötsligt la han sig på bänken där vi satt och placerade sitt huvud i mitt knä.

Mitt hjärta skuttade till och det kändes som om hela kroppen skakade av överspändhet.

Pojken jag tyckte om låg i mitt knä. Darrande händer närmade sig hans ansikte. Jag ville lägga mitt finger precis i det lilla vecket på hans haka.

Ögonen slogs upp och trängde rakt in i mina.

Han: Kom!

Jag drog på mig jackan medan vi skyndade lekfullt genom dunkla korridorer, vanligtvis fulla av liv, nu så öde.

Vi tog bakdörren ut och promenerade en bit.

Små vita flingor ringlade runt i luften omkring oss.

Hans händer runt min midja för att dra mig tätt intill.

Jag: Det snö…

Schh.

Frusna läppar hårt sammanpressade och för en stund stannade allt still. Snöflingor, klockor stannade, tick, och när tiden kom igång gick allt så väldigt fort. Han sa;

hejdå, nu måste jag nog gå.

Ensam stod jag kvar, omtumlad med ett leende och kunde inte släppa tanken kring vår första kyss, min första riktiga kyss, som tog plats i virvlande snöflingors dans.