Psycho vs Bates Motel

Jag var så stressad torsdags morgon att jag glömde mitt kaffe på bordet hemma som jag hade förberett att ta med i en termosmugg. Kl 09:00 några dagar i veckan har vi nämligen filmvisning och i torsdags skulle vi se Alfred Hitchcocks Psycho. Det var längesedan jag hade sett den och jag hade glömt hur mycket det är som faktiskt händer i den. I mitt minne så var det kvinnan som körde bil i större delen och efter den berömda dusch scenen fick jag för mig att det inte var så mycket mer. Jag drog fram min anteckningsbok och satte igång att observera och ta ned filmen detalj för detalj. Jag tror faktiskt att jag kommer välja att göra min analys på den.
Något som förvånade mig mer än att filmen var så pass händelserik var hur få i min klass som hade sett den. Då jag går filmvetenskap så är väl det här en om någon film jag förväntade mig att iaf 90% av klassen hade sett. Men så var inte fallet. Person efter person jag pratade med förklarade att de inte hade sett den och flera utav tjejerna i min klass var oroliga över att de skulle behöva se på skräckfilm. Jag förklarade att de inte behövde vara det. På 60 talet så var säkert den här filmen något fruktansvärt skrämmande men i 2000 talet så har vi blivit så matade med skräck eller kriminal serier/filmer att det snarare skulle kunna ses som en komedi.
Veckans avsnitt utav Criminal Minds på tv är otäckare och mer skräckfyllt än Psycho anses vara idag.
 
 
Men då kan ju dagens fans tacka skaparna till den underbara prologen till filmen Psycho.
Visst kan jag på en gång spotta upp en rad kritik mot serien om hur den inte håller rent historie mässigt då de har ändrat om en massa saker. Men om man förbiser det och ser till estetiken, historie berättandet och karaktärerna så är den fantastisk! Freddie Highmore som spelar Norman Bates är ett otroligt bra val för att spela honom som ung. De har samma ansiktsform, samma oskuldsfulla men samtidigt möjligen på snudd till galna ansiktsuttryck. Kroppsformen, stilen, hur han rör sig som Norman, allt är fångat på ett trovärdigt sätt.
I Psycho får vi ju endast höra om modern, vi träffar henne aldrig och kan endast bilda vår egen uppfattning.
Den här seriens tolkning utav henne är helt strålande. Jag fullständigt älskar Vera Farmiga som spelar Norma Bates. Hon är melodramatisk på ett sätt som aldrig riktigt blir tråkigt, runt Norma får vi aldrig en lugn stund för det händer saker hela tiden. Precis när hon böjat bli bubblig, glad och lugna sig så kommer nästa sak och drar tag i henne. Första säsongen avslutas givetvis med en cliffhanger och jag väntar med spänning på nästa säsong av Bates Motel.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0