interruptedfashion

I huset där jag bor doftar alltid god mat på tredje våningen, där hörs glatt skratt och prat när man passerar med hissen på väg hem när någon ska av.
I huset där jag bor är det väldigt lyhört. T rusar ut från tvättstugan och drar med mig in i ren förskräckelse. Hon säger sig ha hört någon vråla och skrika "Släpp ut mig!"
Jag ser mig skeptiskt om i tvättstugan och hon nämner att hon inte är galen och att hon inte vanligtvis tror på spöken, men att just nu vet hon inte vad hon ska tro. Hon ser sig förskräckt om kring och jag försöker lugna henne med att det är rätt lyhört och kanske är det bara någon granne ovanför som bråkar och stökar.
Hon ser fortfarande inte riktigt helt nöjd ut när jag lämnar henne vid hissen så jag säger att det bara är att plinga på hos mig om det händer något obehagligt igen. Hon andas ut och verkar lite lugnare, så jag säger hej då och tar hissen upp till mig.
I huset där jag bor, där hälsar vi alltid på varandra även fast vi inte vet den andras namn, vissa pratar glatt i hissen och andra föredrar att stå helt stilla och inte andas ett ord.
I huset där jag bor sätter jag ibland upp ett hissforum för att skapa lite stämning.
I huset där jag bor finns en glad hiss och en deprimerad hiss och ibland vill inte den deprimerade hissen att man åker med den, men säg några snälla ord och insistera att allt blir bra så ska du se att du får åka med du också.