"Espresso yourself"

 
Jag har legat i ekonomisk kris nu ett tag. Inte vetat hur jag skulle betala räkningarna, mat eller så nästa månad. Även om jag inte har pengar nu så vet jag ändå att jag klarar mig denna månad, jag har mat i skåpen och sparat så jag kan betala räkningarna slutet av månaden, men sen då. Tar ju ett tag innan man får första lönen också och det är ju alltid trevligt att kunna göra något på sommaren.
Men så gick jag på en grupp intervju för ett café, jag sitter där med rosa hår och sidecut. Det kommer in tjej efter tjej med långa bara ben, slät hy och långt hår. Alla av dem ser ut som om de redan jobbar där och jag tänker "Shit, här gäller det att visa framfötterna". I ansökan hade de skrivit att de ville ha någon som är energisk, intervjun börjar.
 
Efter intervjun känns det helt ok, som om jag skulle ha en chans i alla fall men vem vet eller hur?
Två dagar senare kommer ett samtal, en telefonintervju som pågår i en timme då hon informerar mig att hon ringde till mig först då hon ansåg att det var så dålig känsla i rummet och den enda som hon fick någon riktig energi från var mig. MIG?! Jag skulle få provjobba och läras upp! Jag skulle få en chans att bli utbildad Barista.
Arbetar mitt tredje pass imorgon och det känns faktiskt rätt schyst, som att jag skulle kunna bli bra på det här.
Att jobba på café är ju något jag velat på göra väldigt länge. Ja, alla har inte drömmar om att göra "karriär", vad det nu kan innebära.
Samma vecka som jag har börjat provjobba lyckades jag även (genom en vän) få extraknäck som diskplockare. Vem vet, kanske överlever jag vintern utan att plugga ändå.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0