Om att leda sig själv in i den djupaste av skogar där ord förlorar all sin betydelse


Klockan rör sig med tunga steg mot två. Två på natten och här sitter jag sömnlös med regnet smattrande mot fönsterbläcket och bildar magsår inför en uppgift som känns helt omöjlig. Det känns som om jag vilseleder mig själv i ett hopplöst hav av ord som inte ger mig någon betydelse där jag ska försöka sortera ut vad de betyder och inte kommer fram till någonting alls.
Klockan närmar sig två och nu har jag bestämt mig för att jag inte kan göra mer. Nu är det sömnen som får ta över och drömmarna som får omsvepa mig i hopp om att imorgon blir en lite bättre dag.
En dag då saker löser sig.

Kommentarer
Postat av: Dolly

Men lilla då.. hoppas du fick sova ut, saker å ting tycks bättre i dagsljus.

2011-09-06 @ 22:30:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0