interruptedfashion

Era kommentarer på mitt förra inlägg var så fina att jag ville dela med lite.
Minnen behöver inte vara att det som kanske överlag inte var så bra. Det är dom där små ljusglimtarna när det är lite bättre, lite mysigare och värt att kämpa vidare just för att det är så fint att det nästan gör ont.




Anonym
min mormor jobbade i en kaffeaffär när jag var liten. varje gång jag var i stan med mamma gick vi in och jag fick äta så många bitar av deras finaste chokladkola jag bara orkade. kommer nog aldrig att sluta att älska doften av kaffe.


Catrin.
Jag bakade jättemycket med min mamma. Jag brukade lägga örat mot bakmaskinen som malde och doften av jäst & kardemumma nådde näsan. Det var fint.

Jag har faktiskt fått ta över den bakmaskinen så nu är det min dotter som lägger sitt öra mot bakmaskinen när den kör igång.


V.
När jag var liten låtsades jag ibland vara sjuk för att få följa med pappa på jobb istället för att vara på dagis.

Och fast han är kontorsman och viktig fick jag följa med på möten och springa mellan alla skrivbord. Hans väggar var fulla av mina teckningar och kort på oss barn och min pappa alltså, åh.

(bara en sån sak som att han sjunger med jens lekman i köket när han lagar mat!)