interruptedfashion

Igår tog jag mig till Aspudden för att möta upp Daniel. Vi skulle till Vintervikens trädgård för att se på lite spelning och ta en öl i regnet. För detta behövdes att hålla en positiv inställning till att hellregn och blåst är super mysigt, en varsin regnponcho (köptes för billig peng på claes ohlsson) och kontanter till inträde och eventuell dryck eller tilltugg när man kommer dit.


Så var vi där och redo att lyssna på musik. Vi missade det första bandet och det andra var sådär tyckte vi så vi höll oss under tak ett tag. Strax innan nästa band skulle börja spela så rörde vi oss mot scenen för att trotsa vädret som ändå lugnat sig lite.


Och det är något visst när man står i blåst och kylan börjar krypa under kläderna och borra sig in. Där står man och så börjar musiken spela, ljuset tränger fram i mörkret från scenen och den vackraste röst jag kanske hört börjar sakta ta form. Musiken blir till elektrisitet som värmer upp och ger rysningar från tårna ända ut i fingertopparna, plötsligt är hela världen magisk och man försvinner in i en liten drömvärld fyld med värme och kärlek.


Artisten som spelade ska absolut inte gå onämnd. Hon heter Idiot Wind (också en Bob Dylan låt) aka Amanda Bergman. Jag har inte hittat något på Spotify men på youtube var nog detta det bästa i ljudkvalite. Hon har även en myspace sida för de som är intresserade. En låt spelade hon tillsammans med Kristian Matsson som också är The tallest man on earth och om ni gillar Amanda så kommer ni säkert att gilla hans musik också. För det är sådär ruggigt mysigt det med.
Men hittills rekommenderar jag The Dreamer och Where do my bluebird fly. Fast jag har inte hunnit lyssna in mig så mycket än.


Sen var det dags att vinka adjö för denna gång. Det blev allt för kallt för att stanna kvar och se sista bandet tråkigt nog. Nästa gång får jag ta en extra tröja, vilket är redan på torsdag. Kanske ses vi då.