interruptedfashion

Känslor, tankar, drömmar, längtan. Var kan jag ens börja förklara hur jag känner för dig och svårast av allt, hur jag kan börja för att få dig att förstå.

Varje morgon sen jag la ögonen på dig för första gången, du i arme jacka och Converse, tänker jag på dig.

Dina ögon klarare blå än en stilla lagun.

Varje kväll innan jag somnar och sjunker in i mardrömmar av det förflutna, för att klara av, så tänker jag på dig.

Doften av tallbarr, ditt leende som förtrollat mig och hur mycket jag vill röra vid din hud, höra dina viskningar i mitt höra, dina fingrar, att få flata dina emellan mina.

En illusion har byggts upp som av murar för att skydda mig. I min illusion vill du mig väl, du är varm och trygg. Du är omtänksam, ärlig, lojal och god mot andra.

Du tycker om att ha picknick när alla sover, då lyser du upp ängar, skogsgläntor och på vår första träff, i min illusion, tog du mig till en fotbollsplan där vi kröp ihop under en filt för att hålla värmen när kylan kröp oss in på bar hud.

Vår andra träff tog du mig ut till en liten glänta i skogen där vi slog oss till ro och berättade historier i timmar vid en sprakande lägereld.

Du berättade om hur du i ett tidigare liv var med i kriget år 1916. Hur soldaterna i skyttegravarna brukade göra precis det ,för att hålla modet uppe och värma sina sinnen och jaga bort de allra värsta av rädslor om kvällarna, berätta historier. Du berättade även hur du under hela din tid där önskade och bad till alla gudar som någon någonsin lagt sin tro på att du aldrig någonsin skulle behöva använda ditt vapen.

Sedan berättade jag om mitt förra liv. Jag var en balettdansös i frankrike under 30 talet. Jag tränade så hårt att mina fötter blödde och på kvällarna grät jag mig till sömns och somnade av den olidliga smärtan. Allt för att bli en prima ballerina. De nervpirrande föreställningarna och allt för att få känna känslan av hur publiken håller andan varje gång jag seglar genom luften för att sedan landa på tå, hur de om och om igen håller andan och biter tag hårdare än de inser. Scenen fylls på med flickor precis som jag med balettkjolar och håret uppsatt i knut, vi kastas fram och tillbaka i takt till en orkester och för varje lyft som görs, berättar om hur det kittlar in min mage just då, där i det ögonblicket, inte upp i lyftet utan ned, för att sedan avsluta med publikens jubel i slutet av varje föreställning.

Du berättar om hur du önskar att du i nästa liv kunde finna mig igen. Jag förklarar att vi är själsfränder så det blir inga problem. Du håller min hand hårt och berättar om din önskan om att få vara konstnär i nästa liv, storslagen under tiden då de andra stora konstnärerna spatserade världens gator och bemästrade färgernas hemligheter.

Jag förklarar att det är precis vad du kommer att göra och jag kommer att vara din älskarinna och en passionerad pianist, aldrig erkänd för min musikaliska begåvning. Jag läser högt för dig ur mina favorit romaner när du ligger i mina armar förbjudet och ändå så lockande att det inte går att låta bli, tills vi finner en väg att kunna gifta oss.

Vi färdas fram och tillbaka genom tider tillsammans, jag vet inte hur, men det gör ingenting så länge jag i min illusion är med dig.

Min illusion är aldrig tillräckligt stark.

I verkligheten passerar jag dig varje dag i korridorer som håller våra liv fångade under en treårsperiod.

Jag ser dig mellan bibliotekets bokhyllor, mellan de andra eleverna i matsalen och på morgon innan alla lektioner börjar kommer du tidigare till skolan, precis som mig och sätter dig i cafeterian för dig själv. Du köper en kopp te och en frukt. Sätter dig varje morgon vid samma bord med en ny bok. Jag har sett dig läsa allt från Moby Dick till Döden i Venedig.

Jag undrar blygt mellan sidorna på min egen bok om du någonsin lagt märket till mig. Min själ dör en liten bit för var dag som går. Men så länge du finns där i närheten och så länge min illusion inte splittras så kommer jag att hålla mig flytande. Jag vet att det är destruktivt och jag vet att det är fegt. Allt jag egentligen vill är att lägga det här brevet i ett kuvert. Skriva ditt namn på det, i snirkliga bokstäver, och skjuta in det i springan till ditt skåp. När du läst det så kommer jag att veta. Om du mig ej vill ha så händer ingenting. Kanske blir jag mobbad ett tag. Det beror lite på vem du är. Om du i ditt hjärta skulle finna att jag alltid varit din själsfrände och du känner som jag. Då kommer du att finna mig där vi träffades i min första illusion av dig.

______________________________________________________________________________________________


Söta Sofia har en liten blogg tävling och texten ovan är mitt bidrag. Se mer på hennes blogg här.
Berätta gärna för mig vad ni tycker. Det är alltid kul att få höra andras tankar kring något man gjort.