"Om du vill så kan du stanna kvar"

N;

I min hals kändes obehag. Jag blev varm och du kom in och satte dig vid bordet mitt emot. Jag tog en försiktig klunk av mitt te och det gjorde du med.

Vill du inte ses längre?

Jag tror…. Att du kanske… känner lite mer för mig än vad jag gör för dig.

Aj!

Men hur kan du säga så? Allt var ju så bra. Var det bara jag? Det kan inte…

I början vill man ju att det ska gå. Allt är fint och man svävar iväg. Men jag vill inte bygga upp luftslott som inte finns.

Jag försökte hålla emot. Jag pressade samman ögonen. Jag lutade huvet tillbaka för att tårarna inte skulle rymma.

Om du vill är jag fortfarande gärna vän med dig. Vi kan dricka te och lyssna på Jazz tillsammans. Vi kan gå till Stampen och fika. När du känner att du behöver det. Du bestämmer.

Nu gick det inte längre. Tårarna trillade ned i mitt te och jag kunde inte hålla emot. Jag hatade mina tårar för vad de gjorde mot mig.

Kom här… Om du vill så kan du stanna kvar. Du måste inte åka hem nu på en gång.

Hade du någonsin sagt något om jag inte frågat?

Tystnad.

Jag satte mig i ditt knä och tog upp en cigg. Jazzen klinkade på i bakgrunden från kassettspelaren. Du öppnade fönstret och jag satte upp mina bara fötter mot elementet. Tårarna hade inte slutat. De gick inte att hindra. I en liten stund så kunde jag sansa mig. Med röken djupt i lungorna.

Det vill jag gärna. Lyssna på Jazz och dricka te. Det är fint och jag gillar det med oss.

Det gör jag med.


Du räckte mig en t-shirt att sova i. Den hade figurer på från 8-bits tv-spel och jag skrattade till med röda ögon. Svullna ögon. Jag kände mig inte längre vacker som jag gjort förut. Jag kände mig som en dum bortkastad porslinsdocka. All dolled up and nowhere to go.

Du satte på en sprakig skiva med med knarrande Blues som brukade få mig på så bra humör.

Jag la mig i din långsmala säng, vi la oss för att somna. I en 8-bits spel t-shirt med bakgrundssprak och en gammal mans röst som för att trösta.

Varje gång jag fick ett nytt anfall med tårar, kniven som kördes rakt in i hjärtat, in i lungor så jag inte kunde andas och gamla elaka minnen som letade sig fram, som gjorde sig påminda, då höll du om mig lite hårdare. Lite mer.

 

 

Vi är inte längre vänner, men vi blev heller aldrig osams. Vi pratar inte mer men våra liv går vidare och ibland passerar vi varandra på gatan eller säger hej på ett café.


Kommentarer
Postat av: Angeliqa

Men fy så sorgligt! Kram

2010-12-09 @ 21:00:24
URL: http://sopnedkast.blogspot.com
Postat av: Angeliqa

sv; Ja på första advent förlovade vi oss så det är alldeles färskt :)



Det var själva berättelsen som kändes så sorglig. Det gjorde nästan ont att läsa. Det är tur att du är lyckligare nu i varje fall :)

2010-12-09 @ 21:23:43
URL: http://sopnedkast.blogspot.com
Postat av: Lisa

Very nice dollface, very nice.

2010-12-09 @ 22:18:50
URL: http://flortunn.blogg.se/
Postat av: Jennie

sorgligt vackert.



SV ; det är min vän som ritat fake tatueringen med en vanlig vattenfast tuschpenna. men en henna skulle jag gärna vilja ha :)

2010-12-10 @ 14:04:50
URL: http://sheislost.blogg.se/
Postat av: Rebecca

sv: åh, va fin du är. Om jag någon gång blir tillräckligt musikaliskt begåvad så ska jag försöka komma ihåg den här texten, och spela en trudelutt till. Och appropå den andra kommentaren så tror jag att det är min egna feghet som hindrar mig från att fånga den finaste av pojkar, just för att jag inte vågar tro på att han tycker om mig ens en miljarddel av vad jag tycker om honom. och än en gång, va fin du är.

2010-12-10 @ 22:21:47
URL: http://beczz.blogg.se/
Postat av: V.

Jag hatar trasiga hjärtan.



så himla himla mycket hatar jag det.

2010-12-12 @ 22:04:58
URL: http://istalletforforvirring.blogg.se/
Postat av: Kasper

Så vackert skrivet.

2010-12-15 @ 13:43:52
URL: http://tankefoda.wordpress.com
Postat av: Fröken Hanna

Kärlek är så bitterljuv men det här stack lite i mitt hjärta med.

2010-12-15 @ 18:56:00
URL: http://barfotadans.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0