Fast bara på lotsas *
Ibland när jag traskar runt på små gränder så brukar jag lotsas att jag promenerar på gatorna i Paris, att jag ser upp mot en liten fransk baklong med utnötta dörrar och fönsterluckor i en annorlunda färg.
Jag undar om fransmän bara kallar det för en balkong.
Jag önskar att jag hängde i fönstret hemma hos någon vän för att bara lyssna i timmar om gamla historier (så som de kunde vara förr). Vi pratar på om filosofi och gamla minnen och svävar ut i våra konversationer tills det når ett absurdum då man bara måste börja prata om något annat.
Dricka öl och kedjeröka eller morgonkaffe, se på soluppgången, känna den friska morgonbrisen tillsammans med en cigarett.
Se ut över hustaken i Paris från min på-lotsas-väns takvåning som jag är och hälsar på ibland.
Andas in skönheten av min egen lilla på-lotsas-värld. Givetvis så brukar jag och min på-lotsas-vän i frankrike skriva långa maskinskrivna brev till varandra, på franska, och skicka små paket med snören i glada färger med rosetter på. Hon skickar dom bästa på-lotsas-paketen kan jag säga. Det finns nog inget finare! ♥
Jag skulle vilja vara den där flickan. Hon som konstant är påväg ut på hemma fester och krogbesök. Jag säger inte att jag inte har det bra. Men de kan vara en känsla jag saknar ibland.
Hon tittar till sminket i en främmande bils backspegel innan hon är fulländad för kvällens festligheter.
Jag älskar det!
Translation:
Sometimes I like to pretend. Pretend I´m walking the avenu of the streets of Paris. Looking up at the cute little french balconys, althogh is it just called a balcony there?
I like to sit in a friends window listening to old storys, talking about life and filosofi and old memorys.
I´d like to be in Paris and look out over the roof tops and breath in the air of my own lifes fairytail.
I´d like to be that girl on her way to partys checking the makup in someones rermirror just before she go´s in.
How come most things looks better in Sepia?
Ååååååh så underbart allt låter! Jag.vill.också!
Men ibland kanske på-låtsas får duga, att kunna drömma sig bort och bara vara med om allt fint i tanken. Då finns det verkligen ingen i hela världen som kan ta det ifrån en.
sv: ja, så kanske det är, eller så ska man inte tänka så mycket på så sätt. Bara leva för stunden, eftersom framtiden inte ens finns?
Och som du säger, utan motgångar kan vi heller inte uppskatta våra framgångar :)
haha åh, när jag flyttade till min första lägenhet så stod det att jag hade en fransk balkong. jag blev eld och lågor, föreställde mig att jag typ nästan skulle börja röka bara för att dra all nytta jag kunde av balkongen. sen kom jag på hur stor en fransk balkong är. jaja, det var två fina år i lägenheten iallafall.
Jamen, egentligen är det ju inte alls så farligt, men jag har så himlans, himlans lätt för att börja inbilla mig att jag ser ut som världens största fån och att jag har skrivit något som bäst liknas vid koskit.
Nu är det gjort i alla fall. OCH, jag dog inte.
Kram!
Vilket underbart inlägg! Jag kan också önska ibland att jag vore den där flickan som ständigt är på väg, som är i mitten av allt. Fast sen brukar jag tänka att jag har det bra som det är, men drömma och önska kan man alltid göra!
så fint!
<3 hemma gjord GB-sandwich.
Och så mysigt med en låtsas-kompis :)
