Once apon a time






På den här sidan " http://www.polyvore.com/ " hittade ja dessa jätte mysiga bilder som ja komponerade ihop i två söta små bildhistorier.
Bilder som de här ger mig en känsla som jag en gång hade när ja var med en pojke, där allt omkring honom även ibland honom själv fick mig att känna såhär i fler ögonblick än vad ja haft på senaste. Kan det vara så att när man släpper taget om det mörka i sitt liv om det som gör ont och skadar. Försvinner då känslan?
Jag skulle vilja tro att jag hittar den igen någon dag.
Vad som gör mig lite glad är att känslorna som väcks av de här bilderna inte är något jag kopplar till honom utan till saker omkring under den tiden.
Det är tur att vissa saker ändå finns kvar.
Som platser, människor och musik bara för att nämna några saker.
Det är något att vara tacksam för.

Translation:

I made a picturestory or two actually! 
But the pics arn´t mine so klick on this link "here" to see more ore just create something of your own!

The feelings these pictures bring out in me is the way a certain boy, at few times, made me feel.
But after a wile I started to realise, that it wasn´t the boy, it was the things around him that produced this feeling.
I broke my own heart, now he´s barely a ghost in my past that I run in to at times.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0